BURT GOLDMAN: HUR HANTERA RÄDSLA För att förstå mod är det nödvändigt att begripa den känsla vi kallar rädsla. Det finns två typer av rädsla: VERKLIG och ILLUSORISK GENUIN, VERKLIG RÄDSLA Den första är genuin rädsla, verklig rädsla som upplevs på grund av något genuint hot. Rädsla är en naturlig ingrediens för överlevnad hos alla djur. Den tillåter djuret att respondera till fara genom en kemisk ”kick” av adrenalin som bereder kroppen för omedelbar handling. När du passerar genom att mörk gränd sent på natten, är rädslan som du känner att någon skulle kunna hoppa fram och hota dig något som hjälper dig att röra dig snabbare, mer fokuserat och med ökad styrka i kroppen. RÄDSLAN HJÄLPER DIG ATT OMEDELBART RÖRA DIG BORT FRÅN FARAN Detta är vanligtvis känt under namnet kamp-flykt-syndromet. Dock: rädsla som blivit utformad för stora tidsrymder sedan för att preparera en person för fysisk handling ute i skogen är inte nödvändigtvis adekvat på en arbetsplats av idag. Men vilket slags fysisk handling eller reaktion är då lämplig i den situationen? Vad skall göras som ett svar på den gnagande oro som kan vara verksam I veckor innan den är den eventuellt är upplöst. Uppenbart är att det inte finns någonting på den fysiska nivån som lämpligtvis kan göras. Dock är den fysiska komponenten rädsla, en erinring av vårt förhistoriska förflutna, närvarande och aktivt: adrenalinet flödar, cirkulationssystemet omdirigeras i kroppen, och så vidare. Förlängd rädsla (som skapar stress) kan faktiskt skada organismen. Fastän rädsla i sig själv kan vara underbyggd är den instinktiva reaktion som den frammanar alldeles för ofta utom proportion till själva det hot som föreligger. Det är omöjligt att släcka ut den responsen, eftersom det är en av våra starkaste instinkter. Vi kan bara, på en praktisk nivå, hantera dess långsiktiga effekter. Innan vi ger oss in på detta, låt oss emellertid ta en titt på den andra kategorin rädsla; Illusoriska eller imaginära faror. ILLUSORISKA ELLER IMAGINÄRA FAROR Fastän dessa också är genuint märkbara i kroppen, är illusoriska rädslor baserade på missförstånd – falska kommandon som emanerar (utgår) ifrån en persons inre medvetande (undermedvetande). Många människor spenderar en stor del av sina liv i ett nästan konstant tillstånd av ångest och har ingen aning om varifrån rädslan härrör. Andra lider av fobier – storligen överdrivna, störda svar på något som är uppfattat som en risk, ett vågspel. Man kan här måhända uppleva, att man inte kan hantera de komplexa problem som hör samman med modernt liv, och den naturliga reaktionen på detta är stress, orsakad av oro och rädsla. Om vi upplever oss som oförmögna att hantera de vardagliga problemen väntar alltid oro och ångest på oss i kulisserna, redo att störta sig över oss. Känslan hos (det psykologiska) jaget att vara oförmöget att hantera saker och ting härrör generellt, om än inte alltid, från barndomsprogrammeringar, programmeringar från auktoritetsfigurer i vår omgivning (pappa, mamma, lärare, doktorer, äldre släktingar etc.) ILLUSORISKA RÄDSLOR ÄR OFTA BASERADE PÅ MISPERCEPTIONER (missuppfattningar). Låt oss säga att du öppnar din dörr en dag och ser en hund som är redo att hoppa upp och bita dig. Du backar så kvickt att du snubblar över din egen fot och faller i golvet. Man hunden hoppar inte på dig. Du tar en andra titt och upptäcker nu att ”hunden” är en tvättmopp som du lämnat på din veranda natten före och glömt bort. Eftersom detta inte var, vad du hade förväntat dig att se ( i den normalt tomma farstun), uppmärksammade och identifierade ditt sinne inte moppen utan förberedde sig istället på försvar, i händelse av att här lurade en fara. Nu finns det ingen fara som utgår från en mörk, våt bomullsklump, men förvisso från en hund. Det skulle ha kunnat vara en hund. Låt oss alltså SE en hund, säger imaginationsförmågan, I HÄNDELSE AV ATT vi behöver beskydd. Och när du ser hunden istället för en mopp, sätts alla försvarsmekanismerna i kroppen igång och backar upp denna tolkning. Misperceptionen var snabbt uppklarad den här gången. Det var lätt. Men MÅNGA MISPERCEPTIONER (Missuppfattningar) ÄR BEGRAVDA DJUPT I DET UNDERMEDVETNA, och i de flesta fall har de blivit programmerade där av välmenande föräldrar eller andra auktoritetsfigurer. Det som vi som individer accepterar som sanning (vår perception eller uppfattning av saker och ting) tillhör vårt generella system av övertygelser, eller vårt trossystem. Några av våra system av övertygelser kan vara ganska motsträviga vad gäller förändring. Ingen minns någonsin hur något händer i ”sig själv”, i sin aktualitet, utan enbart hur det som händer uppfattas av individen, av mig själv när det gäller mig, av honom när det gäller honom, av henne när det gäller henne. FAKTORER SOM PÅVERKAR PERCEPTIONEN: SINNESTILLSTÅND (exempelvis glad, arg, deprimerad, misstänksam, frimodig). ÅLDER (d.v.s. beroende på hur gammal jag är kommer jag att reagera olika på samma stimuli). SÄLLSKAP (vilka andra människor har jag omkring mig när jag upplever något). OMGIVNING (själva miljön omkring mig; exempelvis inomhus hos mig själv eller i skogen). Ja, till och med VÄDRET påverkar min upplevelse. Att omprogrammera illusoriska faror och konvertera dem, omskapa dem till positiva förväntningar förhöjer ens egen medvetenhet och självkänsla. När självkänslan ökar kommer man i sin tur att bli mindre och mindre benägen att reagera på illusoriska faror. HUR HANTERA RÄDSLA OCH ORO Det finns sätt att hantera illusorisk rädsla. Först: låt oss definiera ordet i sig självt genom att använda principen om polaritet. När du examinerar den motsatta meningen av ett ord, blir konceptet som du försöker att förstå upplåst som av en nyckel. Detta leder till ökad medvetenhet. För att definiera ordet rädsla, går vi via vår ”polaritetsmätsticka” och LÄGGER UT DEN MED DESS NEGATIVA POL PÅ DEN VÄNSTRA SIDAN och den positiva polen på den högra sidan. VI LÄGGER UT RÄDSLA VID DEN NEGATIVA POLEN VI LÄGGER UT TILLIT VID DEN POSITIVA POLEN. Det är dock samma ”mätsticka” vi använder oss av. Rädsla och Tillit, är då alltså ”samma”, skillnaden är enbart en fråga om grader. (Detta beror på lagen om polaritet.) RÄDSLAN ÄR EN NEGATIV FÖRVÄNTAN. När du hyser rädsla, förväntar du dig att något dåligt kommer att hända. När du med ens blir medveten om det blir det enklare att hantera din rädsla. Du förändrar den negativa förväntan till en positiv förväntan. Det är inte svårt att göra detta; dock kräver det övande. FÖR ATT ELIMINERA EN RÄDSLA, PLACERA DEN VID DEN NEGATIVA POLEN, TA REDA PÅ VAD SOM FINNS VID DEN POSITIVA POLEN, VID TILLITEN. Växla till ett positivt resultat av den sak, den händelse, som du fruktar, är rädd för. Om vi tar exemplet med en chef som är på väg att fockas. Den första reaktionen (hos denne/denna) kan vara att på den negativa polen visualisera de svårigheter som är förknippade med möjlig reducerad inkomst och förminskad prestige – något som sannolikt vidhänger ett sådant avsked. Men vilka är de positiva aspekterna av att förlora jobbet? Vår chef skulle måhända kunna tänka på en period BORTOM de omedelbart förestående svårigheterna, och börja visualisera de MÖJLIGHETER som kan finnas här. Visualisera det som han eller hon verkligen vill göra – exempelvis att flytta till en ny ort, ändra karriärväg, eller undersöka en vilken som helst attraktiv möjlighet, som tidigare inte varit aktualiserad. Ännu en fördel av att ändra ditt perspektiv är att det hjälper dig identifiera och utveckla dina önskemål, intentioner, begär, din längtan. När du håller fast en positiv önskan, är resultatet vanligtvis en positiv förväntan. Och, som vi just har sett, en POSITIV FÖRVÄNTAN – TILLIT – KOMMER ATT AGERA FÖR ATT REDUCERA RÄDSLA. Du kanske inledningsvis tänker att det är mod, inte tillit, som är motsatsen till rädsla. Men betänk att mod enbart existerar när det finns rädsla att övervinna. Utan rädsla kan det inte bli något mod: du skulle helt enkelt handla. DU KAN KONTROLLERA RÄDSLA GENOM ATT FÖRVANDLA DET TILL TILLIT Att fråga dig själv varför du är fylld av rädsla leder ingenstans eftersom rädsla här är en abstraktion, den är inte konkret (eftersom den inte hänt ännu). Bättre är att fråga dig själv vad du förväntar dig ska hända som är av negativ natur; då börjar du komma närmare ett användbar svar. En ännu mer fruktbar fråga skulle vara: Vad skulle du göra om du inte förväntade dig att denna negativa sak skulle hända? Plötsligt kommer positiva svar in i det möjligas rum för dig att studera. Rädsla är imaginär på samma sätt som tillit är imaginär och EFTERSOM BÅDA ÄR IMAGINÄRA ÄR BÅDA OBJEKT SOM ÄR MÖJLIGA ATT PÅVERKA MED DIN MENTALA KONTROLL. Du kan kontrollera rädsla genom att förändra den till tillit. Tekniken som vi använder för att eliminera rädsla är att förvandla rädslan till en högre form. Vi ”transmuterar”, omvandlar den till tillit. När du begrundar dina försvagande rädslor, fråga dig själv: ”Vad skulle jag göra, och hur skulle mitt liv se ut om jag inte förväntade mig detta dåliga att inträffa?” Nu transmuterar du – omformar till en högre kvalité – eftersom din imaginationsförmåga sätter igång alla de positiva möjligheterna som finns att ha i åtanke, och äntligen har du ett vapen att bekämpa rädslan med. Rädsla är en nödvändig del av de system naturen har installerat i oss. Om vi skulle släcka ut all rädsla från en persons omgivning, skulle vi göra oss orättvisa, eftersom rädslans utlösningsfunktion ofta är nödvändig för att hjälpa oss ur möjlig skada, om vi förnimmer fara. Dock: ILLUSORISK FARA, OLOGISK FARA, En sådan fara, i vilken kamp-eller flyktresponsen INTE är nödvändig, kan endast dämpa vår mänskliga växt. Så IDENTIFIERA DIN RÄDSLA: Är den nödvändig? Det vill säga: Genuin eller illusorisk? Är kamp en väsentlig beståndsdel i rädslan? Det vill säga: Genuin eller illusorisk? Är flykt involverat i rädslan? Det vill säga: Genuin eller illusorisk? OM INTE, ÄR DET MED ALL SANNOLIKHET EN RÄDSLA SOM DU INTE BEHÖVER, DET ÄR EN ILLUSORISK RÄDSLA. Med hjälp av polariseringsmetodiken ovan har du ett första konkret instrument för att hantera rädsla. -- Av: BURT GOLDMAN Översättning och viss bearbetning av Gunnar Martin Aronsson Språklig bearbetning: Ulla E Olsson. -- BURT GOLDMAN är idag över 80-år men fortfarande ”still going strong” och kallar sig ”The American Monk”. Han har rest över stora delar av världen i ett sökande efter andlig kunskap, bland annat har han utövat yoga i den legendariske YOGANANDA:s skola o studerat REIKI och HUNA-healingtraditioner. Framför allt är han känd för att ha fört ut JOSÉ SILVA:s metodik till många människor. Den meditationsmetod som José ibland kallade Subjective functioning on the Alpha Level. Burt har också givit ut flera böcker och har under senare tid utforskat fotografering. Hans hemsida: theamericanmonk/
Posted on: Sun, 10 Nov 2013 11:32:30 +0000