Citerar Lotta med följande kommentar: Oimponerad av försvaret av femte jobbskatteavdraget och mitt partis ekonomer och partistrateger. Vad Lotta beskriver är vad resurser kan användas till istället. Att skapa en inkluderande skola och ett inkluderande samhälle. Speciella barn behöver speciella resurser och kan då utvecklas till något som bidrar mer än något annat till samhället och samhällsekonomin. Vad är viktigast? Ett femte jobbskatteavdrag eller att allokera resurser för att speciella barn ska få de förutsättninar och verktyg de behöver för att vara inkluderade? Lottas kommentar nedan, därefter länken. Just på den här sidan brukar jag undvika debattartiklar. Men jag ville lägga till dessa två (en finns i inlägget innan) då jag anser att de är viktiga. Det är nämligen viktigt att förstå var dessa barn och föräldrar befinner sig om man ska arbeta med dem. Till innehållen. Inkludering kostar faktiskt pengar. Det är inte ett dugg billigt. Allt annat är skitsnack. Men att se det som investering i stället för kostnad är ett hett tips. Ta det från en som vet. En som vandrat den vägen med sin egen son. Det är mycket insatser som kan behövas. Allt sparande på detta är annars att ge upp om dessa barn. Jag slog mig blodig (till utmattningens yttersta gräns faktiskt och då och då över den..) för de massiva insatser som krävs för en lyckad inkludering (innefattade assistans i skolan på heltid, en ytterst autismkunnig handledning, en fantastisk pedagog, bra skolledning, kontaktperson, kortids, ledsagare samt avlösare i hemmet). Det var dyrt för samhället under några år men det gav också resultat. Min son har idag sitt första chefsjobb, flickvän och fler långvariga vänskapsrelationer än många av oss människor kan skryta med. Var det värt det för politikerna? Att det var det för oss är ju givet. Men tycker de som bestämmer idag att detta var fel? Hade han gått i skola i Stockholm idag (och inte fått det stöd han faktiskt fick en gång i tiden) så måste jag ärligt säga att han nog hade varit död. Så illa hade det varit utan extra resurspengar i hans fall. Som min mormor sade (tidigt och utan att han ens fått diagnos än) "Vissa är extra känsliga barn som man måste vara extra rädd om". Var extra rädd om dem. Det handlar alltför ofta även om liv eller död. Det är ingen politisk debatt detta för dessa barn och familjer. Det är deras kött, blod och verklighet.
Posted on: Sat, 07 Sep 2013 19:41:44 +0000
Trending Topics
Recently Viewed Topics
© 2015