Det är tur att man inte har ett jobb att sköta ;-) Kände mig tvungen att skriva detta till vår landshövding i Skåne idag. Dela gärna ni som vill...: Öppet brev till Margareta Pålsson, Landshövding i Skåne län Hej Margareta, Så skriver jag till er igen den här lite svalare torsdagen i augusti. Jag har just återkommit från en av våra fårhagar (den som ligger närmast den senaste attacken utanför Frenninge) och kan med glädje konstatera att alla våra tackor hade öron, juver och livet i behåll. För det är ju tyvärr så, vilket ett flertal vargattacker har visat, att det stora rovdjuret gärna tuggar i sig “godbitarna” på våra får och lämnar en del av dem levande – i oerhörda plågor – efter varje attack. Något som just nu faktiskt gör att jag inte gärna tar med mig något av barnen vid besöken till våra djur. Det finns tyvärr vittnesmål om hur hårt sådana syner tar på barn. Och vuxna kanske jag skulle tillägga; en vanlig diagnos hos fårfarmare som drabbats av en eller flera vargattacker är faktiskt post-traumatisk stress! Men anledningen till att jag skriver till dig idag är min stora förvåning över hur dina tjänstemän hanterar situationen just nu. För som fårägare är det illa nog att drabbas av själva attacken och förlora sin djur, det blir inte ett dugg bättre av att man sedan får läsa i dagstidningar eller se och höra på radio och TV, om hur vi skall “se över våra staket”, “skaffa bättre staket” eller att “hundar är ett större problem än varg”. Vi som börjar bli luttrade nu vet givetvis att detta inte är dina tjänstemäns egna övertygelse, de har ju dock rekryterats på sina zoologikunskaper får vi hoppas, utan att de här termerna måste komma “uppifrån” och helt enkelt vara en “standard procedure” som Naturvårdsverket bett dem hålla sig till. Men när det nu börjar bli så uppenbart att inte “rovdjursavvisande” (förr brukade länsstyrelsen kalla dem “rovdjurssäkra”) staket hjälper – vid den senaste attacken satt eltråden på stipulerade 20 cm från marken och vargar kan ju inte hoppa över har vi fått veta av er – börjar maktlösheten komma krypande på oss fårägare. Inte heller räcker ju er budget för att skydda alla fårgårdar i länet med dessa “rovdjursavvisande” staket. Det säger ju sig självt i tider när åldringsvården, barnomsorgen och till och med akutvården dras med svåra ekonomiska problem! Frånsett staketproblematiken är det också lustigt hur snabbt en svepande formulering kan bli till fakta i massmedia. Jag tänker då givetvis på den ofta använda klyschan att hundar skulle stå för ett större antal dödsfall på får än vad vargen gör i Skåne. Vi har till dags dato förlorat ca 150 får till varg i länet sedan augusti 2012. Det är “sverigerekord” per tidsenhet om du inte visste det... Och under den här tiden skulle alltså fler får ha blivit hunddödade enligt dina tjänstemän. Men lustigt nog (eller hur man nu skall uttrycka sig) finns det ingen statistik bevarad på detta. Det fick en fårägande kamrat till slut – efter mycket påtryckningar – veta häromdagen från en av era tjänstemän. Men likväl går ni ut officiellt och påtalar detta i massmedia och – som du säkert vet Margareta – det som stått i tidningen blir ju fort en sanning... Man har inte ens dragit paralleller till hur många hundar det finns i Skåne och ställt det i proportion till antalet vargar. Så om vi skall hålla oss på den nivån i den så kallade “vargdebatten” här nere, skulle vilka grundlösa motargument som helst kunna grävas fram... Nej du Margareta Pålsson, det börjar se dystert ut för en av de mest ekologiskt uppfödda, landskapsvårdande och miljövänliga råvarorna vi kan producera i Skåne. Näst efter viltkött och är nog lammet något av det bästa vi kan äta om vi också vill kunna påstå att vi lämnar så små “ekologiska fotavtryck” som möjligt. Fast just nu är det stora tassar som trampar efter i dessa spår. Och det – om något – bådar inte gott för oss fårfarmare i framtiden... Peter Larsson Konstnär, författare och fårfarmare
Posted on: Thu, 08 Aug 2013 08:09:31 +0000
Trending Topics
Recently Viewed Topics
© 2015