Det är verkligen en kamp att leva med en diagnos. Är man lydig så hyllas man, men revolterar man så mister man allt (känns det som..) för vem älskar någon som inte lyckas? Men vem besitter förmågan att veta vad som ryms i en individ och vem kan säga till någon annan hur lyckan ser ut? Det är en krånglig värld att leva i, och väldigt oförstålig för andra. Jag lider med de ungdomar/barn som bär på denna, som för många är en "börda" som för mig nu blivit en erfarenhet. En erfarenhet jag så gärna vill dela med mig av. I all stress som vi lever i , glömmer kanske vissa av det som betyder mest. Och det som ska bli... Jag är tacksam som haft föräldrar/syskon/pojkvän som kämpat för att jag ska respektera min egna avbild, och att det aldrig gav upp, och fortfarande kämpar med mig. Istället för att trycka ner de som är svaga så måste vi lyfta fram dem och göra dem starka...
Posted on: Tue, 30 Jul 2013 12:10:36 +0000