Efter tre månader (!) har jag nu fått en handläggare som kan påbörja att handlägga mitt assistansärende. Håll nu tummarna att jag får ett vettigt beslut och att detta beslut inte tar m å n a d e r att få. Upp i nämnden måste det garanterat. Så snälla. Snälla söta, rara politiker i nämnden, följ lagens intentioner och ge mig ett beslut som gör livet lättare att hantera. Ett beslut som innebär att jag kan gå på toa, äta och duscha när jag vill och behöver igen, att jag kan ta mig från en plats till en annan och veta att jag tar mig fram. Ett beslut så att jag kan fortsätta att jobba och faktiskt känna att mina år av utbildning inte var förgäves. Att jag också är med och bidrar på mitt sätt i samhället. Ett beslut som gör att jag kan vara en lite mer aktiv mamma. Som gör att jag kan ta upp min träning igen och därmed bli i lite bättre fysisk form. Kanske, kanske om jag har tur så innefattar beslutet även att jag kan ha ett aktivt socialt liv. Jag är naiv jag vet. Men jag vill på något sätt tro. Tro på våra handläggare och politiker som har makten över hela mitt liv. Att de kan skapa ett mirakel och ge mig de assistanstimmar jag behöver. Snälla!
Posted on: Thu, 14 Nov 2013 15:48:35 +0000
Trending Topics
Recently Viewed Topics
© 2015