En hälsning till ingen och ändå ... Om du inte vill att folk ska bry sig, stå inte mitt på gatan och skrik att du inte vill att folk ska bry sig. Om du inte vill bli sedd, stå inte mitt på gatan så att folk kan se dig. Om du inte vill vara en del av systemet, kämpa inte så hårt för att inte vara det. För det är inte den fånge som lyckas fly som är mest fri, det är den som inte bryr sig om att den är en fånge. Så är det också med det systemet vi verkar i. Den som kämpar hårdast för att inte vara en del av det, är också den som är mest fångad i det. Så om du bär på tusen smycken, om du bär på alla glada färger, om du gör allt för att skilja dig från mängden ... så är du som bytet som fastnar ju mer det försöker ta sig loss. Allt du bär på är inte ett tecken på att du söker dig bort, utan på att du söker dig till. Du behöver bekräftelse. Du vill ha tillhörighet. Det är inget fel i det. Skäms inte. Men sluta spring. Stanna. Andas. Var lugn. Låt alla andra springa. Jag gissar att du som barn aldrig fick kärlek. Jag gissar att ingen såg dig. Jag gissar att du fått bära dig själv. Kanske även andra. Jag gissar att du fått klappa dina egna axlar. Kanske har du ensam tittat på dina positiva resultat och gråtit över att ingen funnits där bakom dig, någon som tittat över dina axlar och känt stolthet över dig. Kanske ser du dig som ett offer. Trots att så många ser dig som en kämpe. Du tog dig hit. På egna ben och utifrån egna meriter. Du, just du, om någon vet att det inte finns begränsningar. Du, just du, vet att alla hinder kan övervinnas. Du, just du, följer inga regler och normer. Du har alltid skapat dina egna förutsättningar. Och framtiden ... är så ljus som du själv vill. Men Du tvivlar. Du tvivlar på dig själv. Så svara mig, min vän: Hur många gånger har du inte fallit, rest dig upp, skakat av dig dammet, torkat tårarna och fortsatt kämpa? För många. Alldeles för många gånger för att du ska säga ”Jag har haft tur”. Du har och har haft styrka, mod och ork. Det är därför jag så mycket älskar ditt leende. För trots din smärta, trots din saknad, trots din ensamhet ... så hittar du det lilla som ingen annan längre ser. Och när du gör det, ler du med hela ditt hjärta. Du är så vacker då. För den som ser ser din smärta. Och den som är öppen i sitt sinne smittas av ditt leende.
Posted on: Wed, 09 Oct 2013 21:38:05 +0000
Trending Topics
Recently Viewed Topics
© 2015