En ny dag. Nya tankar. Nya händelser att minnas. * En ny dag. Nya tankar. Nya händelser att minnas. Eller glömma bort. Vad kommer jag att få se i dag som är värt att minnas. Vad kommer jag att få höra som jag senare glömmer bort. Vi bombas genom våra ögon och öron hela tiden av ljud och bilder. Vi kan inte komma ihåg allt vi ser och hör. Vi ska inte komma ihåg allt heller. Ibland har vi gemensamma minnen med någon eller några. Jag fick kontakt genom Facebook med Maria från Motala. Hon skrev att hon tycker om det jag skriver. * Jag citerar henne: ”Speciellt de (kåserier) som rör Råssnäs och Pariserviken . De träffar mig rakt i hjärtat! Just nu ligger jag på min morfars gamla täcke på stranden i Pariserviken . Min morfar är borta sedan 1981, då han omkom i en trafikolycka. Men framför mig ligger vårt fritidshus, som morfar köpte på -30-talet här i Pariserviken . Här är min Morfar och min barndom alltid närvarande! Så lycklig är jag över att få ha tillgång till detta paradis på jorden.” * Jag blev lycklig när jag läste detta. Så fint skrivet. Så ömt. Maria har sin morfar och sin barndom ständigt närvarande på stranden och i fritidshuset i Pariserviken. Underbart är ordet. * I Pariserviken i Motala har jag minnen som aldrig suddas ut. När jag berättar om mina minnen berör det Maria för att våra minnen går ihop i den mycket vackra Pariserviken. Att kunna minnas är fantastiska utvecklingsgåvor vi fått i våra hjärnor. Vi kan nyttja de gåvorna när vi får lust att minnas något. Minnena finns där. Varsågod och sök dem där de finns. * Jag minns varma sommardagar när hela Pariserviken fylldes av barn och deras föräldrar. Vattnet i Pariserviken är långgrunt. Därför kom många barnföräldrar dit för att bada. Tillsammans med sina barn. Förstås. När jag var polis tjänstgjorde jag ofta nätter och kvällar. Det innebar att jag heta sommardagar kunde ta med mig barnen på Patrullgatan till vackra, varma Pariserviken. Jag hade alltid med mig en bok som jag läste medan barnen badade, byggde slott i sanden eller bara solade sig. Nu vet jag hur bra vi bodde och hur underbart det var att bo granne med Pariserviken. * Jag minns sena nätter när jag gick ner och satte mig i en stubbes famn i skogskanten i Pariserviken. Jag satt i sommarljusmörkret och hörde och såg de små vågorna vandra in på land. Upplösas och rinna tillbaka i viken igen. Mina dagsminnen var som de små vågorna. De rann upp i min hjärna. Rörde om och rann tillbaka i hjärnvindlingarna igen. De blev till obehagliga minnen. När något otrevligt inträffat. De blev till glada vågor när något positivt inträffat. * Ibland blev hjärnans dagsminnen till stormar som inte ville upplösa vågorna och låta dem rinna tillbaka in i hjärnans minneskamrar. Dessa stormiga tillfällen fick jag sitta länge innan jag kunde gå hem till Patrullgatan 5 och sova. * Jag minns en sen sommarlördagsnatt. Bertil Karlsson och jag hade bilpatrull tillsammans. Klockan var nästan tre på natten. Bertil körde Östermalmsgatan mot verkstadstorget i Motala. Plötsligt fick vi se en liten pojke gå med sin nalle gå på Östermalmsgatan i riktnig mot centrum. Bertil stannade. Jag gick ur bilen och frågade pojken: – Vart ska du gå mitt i naten? – Jag ska till mormor och morfar på Ekön – Varför är du ensam? Var har du mamma och pappa? – De bråkade och slogs. Jag vaknade. Tog min nalle och gick hemifrån. Jag tycker inte om när mamma och pappa slåss. * Pojken ville inte hem. Han ville till mormor. Vi lyckades få veta mormors och morfars telefonnummer. Vi körde pojken till morföräldrarna på Ekön. Därefter åkte vi hem till pojkens föräldrar för att utreda vad som hänt. * När jag senare satt i Pariserviken tänkte jag på pojken som ”tog sin nalle och gick” när föräldrarna slogs. När jag nu idag den 18 juli 2013 tänker på pojken igen hoppas jag att livet gick bra för honom. Trots föräldrarnas bråk. * Nu har solen gått upp för en ny dag. Nya tankar. Nya händelser att minnas. Eller glömma bort. Vad kommer jag att få se i dag som är värt att minnas. Vad kommer jag att få höra som jag senare glömmer bort. Vi bombas genom våra ögon och öron hela tiden av ljud och bilder. Vi kan inte komma ihåg allt vi ser och hör. Vi ska inte komma ihåg allt heller. Pariserviken kommer jag alltid att minnas. * Med hälsning och tack till Maria som nu kanske ligger på sin farfars täcke och njuter av vår vackra sommar. Hälsningar också till mina Facebookvänner med önskan om ännu en fin sommardag. /Knut K
Posted on: Thu, 18 Jul 2013 05:00:04 +0000
Trending Topics
Recently Viewed Topics
© 2015