Hej alla! Måste bara få lov att berätta hela historien! Allt började med att matte väckte mig och packade ryggsäcken för en lång utflykt i skogen. Vi gick och njöt i den härliga morgon solen både matte och jag hoppade och lekte i skogen och hade tävling om vem som kunde hitta de största pinnarna. Allt var perfekt! När vi lekt färdigt tyckte matte att vi skulle fylla på mitt godisförråd och det ska jag säga er - det var som julafton! Både matte och jag kände inte riktigt för att gå hem då vädret var helt underbart, så vi bestämde oss för att hälsa på en av mina bästa kompisar Lee Jessica Farena Svensson. Allt gick som planerat och vi hade super mysigt! På vägen hem så stannade matte och jag vid en liten damm för att titta lite på de små söta ankungarna och de nykläckta svan bebisarna. Ankungarna klättrade så nära oss att jag kunde lukta på dem. Men helt plötsligt så RASADE marken under mig och jag ramlade i den hemska dammen ! Jag var så rädd! Och jag kunde verkligen inte komma upp därifrån! Matte slängde sig ner på knä och fick slita mig upp från det äckliga vattnet och tack och lov så kom jag upp utan skador. Trodde vi :/ Två dygn senare började allt. Jag började kräkas och var super dålig i magen. och det tog aldrig slut. allt förvandlades till blod och jag var så rädd! Hjärtat slog så hårt att det gjorde ont i bröstet! Matte var stark och hjälpte mig, hon torkade upp allt och klappade mig och berättade att - allt är okej, det är ingen fara gumman. Mitt hjärta slog så hårt ! Så hårt att det gjorde ont i hela kroppen! Jag klättrade upp på Matte för att be henne om hjälp och hon gjorde så gott hon kunde. Matte ringde till den elaka kvinnan, tror hon kallas veterinär. Och vi åkte dit direkt! Jag var så trött att jag inte orkade stå på benen, mina ögon ville inte hålla sig öppna hur mycket jag än ville följa med Matte men hela min kropp skrek NEJ! När jag kom fram så tittade den där veterinären på mig. Jag var så trött att jag inte orkade bry mig. Hon Stack mig med en massa tjocka långa nålar i ryggen och stack mig i benen men det var något som inte gick som det ville. Tror de pratade om att de skulle sätta en kanyl och ta massa prover men att mina blodkärl bara rullade iväg, så de var tvungna att skära upp huden på mig för att komma åt mitt kärl. Veterinären blev bara stirrigare och stirrigare och jag kände att min matte som alltid brukar vara lugn, hon blev rädd. Men jag var alldeles för trött för att bry mig. Mina ben ville inte hålla mig uppe och ögonen bara stängde sig. Matte blev ledsen och lämnade rummet, och då blev jag orolig. Jag trodde att hon skulle lämna mig där! Veterinären sa att jag var allvarligt sjuk. Att jag var förgiftad ! Men med lite dropp och lugn och ro så skulle jag stå på benen inom ett dygn. Men de hade fel! Vi åkte hem! Matte hade med sig massa saker hem. Stora påsar med långa långa slangar som skulle kopplas till en pinne som satt kvar i benet efter jag varit hos elaka doktorn. Hon hade ett illaluktande medel som hon skulle smeta in på min tunga som smakade pyton! Sen började matte! Hon stack in de långa nålarna i min rygg varje dag! 6gånger om dagen! Matte kopplade in dessa påsar som gav mig någon slags vätska som sved så oerhört mycket om hon råkat låta de svalna efter uppvärmningen. Hon tvättade mig med den sprit som svider i alla mina öppna sår, flera flera gånger om dagen. Men allt detta och jag orkade inte reagera! Jag orkade inte lyfta på huvudet för att protestera. Mitt huvud var så tungt och mina ögon så trötta. Jag orkade inte mer. Jag ville bara få lov att sova. Men det fick jag inte! Dygnet runt så höll hon på att ge mig vatten. Hon gav mig vatten genom ett liten plastspruta. Dygnet runt var tionde minut! Vattnet var så äckligt och jag ville verkligen inte få in det i munnen, men hur äckligt det än var så orkade jag inte protestera. Min hälsa blev bara värre och värre. Matte började bli rädd och tappa hoppet, jag kände det! Vi åkte fram och tillbaka från doktorn varje dag och jag blev inte bättre alls. Matte började tvivla och hennes tankar började gå åt att låta mig få somna för alltid. Tårarna rann på henne men hon ville ju bara mitt bästa, och jag ville så gärna kämpa men jag var så trött så utmattad. Tanken på vatten och mat fick mig att må illa, det var inte min mening men jag kunde bara inte dricka och äta. Men då sa veterinären ifrån! Hon tyckte att Matte var en vekling som bara skulle ge upp! Att jag faktiskt kunde bli bättre! Men inte utan Mattes hjälp! Den dagen tog matte med mig hem igen :,) Vi kämpade! Ingenting hjälpte! Alla mina sår blev inflammerade fast att matte tvättade och tvättade de. Men mitt immunförsvar var så lågt att inget kunde göras. Varje dag låg jag kopplad till den där slangen som satt fast i mitt ben, och varje dag stack matte mig i ryggen. Precis som om hon inte brydde sig, så bara stack hon i de långa nålarna i mig. Men jag kände att hon var rädd, hon kunde inte dölja det för mig mer. Och det där vattnet! var tionde minut! Medicinen mot förgiftningen, geggan hon kletade på min tunga. Allt var så hemskt! Jag ville tro att matte gjorde detta för min skull men mina tvivel fanns. Allt hon gjorde var att göra mig illa men jag var så trött. Jag orkade inte röra mig och jag orkade verkligen inte protestera. såhär höll vi på i över en VECKA! Och jag ville fortfarande inte! Tills matte tappade tålamodet. Hon gick där och försökte få mig att doppa tungan i vattenskålen, men jag vägrade! Hon gjorde allt detta hemska mot mig som nästan tog i sönder hela henne själv och ingenting hjälpte! INGENTING! Matte blev irriterad av all förtvivlan och knuffade till mig och höjde rösten! - Drick nu för helvete! Annars dör du ifrån mig! Och det var så! Veterinären förstod inte varför jag inte blev bättre men hon visste att drack jag inte så dog jag. Det var första dagen jag tittade Matte in i ögonen sedan jag blev dålig. Hon grät, och jag förstod inte varför? Jag slickade henne på handen men tårarna bara rann från hennes Kind! Nu kunde hon inte vara stark mer. Jag kände mig tvingad och tvungen att göra henne till lags så jag doppade tungan i vattenskålen! Det var äckligare än jag kunde minnas att det var och jag blev tvungen att kräkas igen. Matte Log under tiden tårarna rann och hela tiden sa hon - Förlåt, Förlåt gumman! Och allt fortsatte! Jag ville inte dricka för jag var så rädd att må dåligt jag ville fortfarande bara sova. Mat fanns inte med över huvud taget. Jag ville verkligen inte ha det! Jag var sönder stucken och sönderskuren hela jag! Jag hade bandage överallt i alla möjliga olika färger. Och sen kom dagen då jag inte längre blev kopplad till den där vätskepåsen. Jag blev tröttare och tröttade och matte gav mig vatten hela hela tiden i den där plast sprutan! Matte hade kontakt med veterinären flera gånger om dagen och allt som blev upprepat hela tiden var - Hon måste dricka nu, Annars dör hon. Nu kan vi inte göra mer. Men jag ville inte dricka! Jag vägrade! Tills! Tills en dag jag vaknade och verkligen var törstig! Men jag vågade inte gå för nära vattenskålen. Så matte hämtade en djup tallrik, en sådan som hon brukar äta de där goda pasta pennorna i.. Jag var ju tvungen att titta vad det var i och smaka. jag backade först men kände att jag behövde mer. Jag drack! Matte grät och skratta samtidigt och jag förstod ingenting! Hon försökte bjuda mig på massa "gott" som hon kallar det men just då skulle jag nog inte kunna hitta något äckligare i hela världen! Dagarna gick och matte fick ge mig vatten ur den här "skålen" och efter ett par dagar så smakade det ganska gott. Jag behövde få i mig MINST 3 liter men drack kanske sammanlagt 1/2 / dygn så jag fick ju fortfarande inte sova pga den där plast sprutan! Sen en dag kom "mormor" in, min mattes mamma! Jag älskar henne! Jag blev så glad att jag hoppade ur soffan och sprang bort till henne! Men sen var krafterna slut. Dagarna gick och jag drack fortfarande inte så mycket som jag skulle och läget såg mycket kritiskt ut. Men vi kämpade vidare! Nu kände jag för att kämpa! Jag orkade hjälpa till och jag kände att matte blev starkare och starkare! Hon berättade för mig att det var tack vare en tjej här på Facebook som matte faktiskt orkade kämpa med mig. När allt såg dåligt ut och matte blev osäker och kände att hon plågade mig så dök den här tjejen upp. Hon pratade mycket med matte och förklarade ofta att det hon gjorde var för mitt bästa och att hon gjorde allt rätt. Tjejen sa också till matte att hon var stark! Att matte skulle kämpa, för att jag var stark och hon visste att både matte och jag skulle klara detta!
Posted on: Fri, 26 Jul 2013 23:03:44 +0000
Trending Topics
Recently Viewed Topics
© 2015