Historien om den lilla grisen Björn. På en resa till Las Vegas 1996 hittade jag en liten gris på en av de mindre scenerna i denna nöjesmetropol. Jag hade nyss fått meddelande om att vår första hund Tamita (Cavallier) just hade dött 12 år gammal. Jag löste grisen från hans svinaktiga kontrakt med den ytterst suspekte variteägaren för ett belopp på 11 dollar för att ta honom hem till vår ledsna dotter Karin. Grisen kunde vandra en bit, nöffa med trynet och vifta på svansen samtidigt som den gav ifrån sig ett grisigt läte. Karin blev glad och döpte honom till Björn, eftersom Varg redan var upptaget av en annan rosa gris, dock utan varitetalanger. Björn gjorde naturligtvis succé hemma i Norrköping, men efter ett tag räckte inte hans talanger till att roa folk mera och han hamnade i en låda på vinden. Lång tid förflöt och han blev lite matt och färglös i sin rosa päls. Dessutom blev han lite rostig i magen av det batteri som satt kvar där. Så häromdagen hittade vi honom i en låda, vi köpte ett nytt batteri efter att ha putsat tarmarna eller vad det nu var bakom rosten. Döm så om vår förvåning när han startade på första försöket och alla de gamla tricken från LA-96 sitter kvar i hans minne. Thure blev först lite rädd, men eftersom han är rätt tuff som jakthund så dröjde det inte länge förrän han hade fångat och nedlagt detta nya byte. Naturligtvis räddade jag Björn och han får nu vila i en låda där Thure inte får störa honom förän det ånyo blir showdags i Våmma, kanske när Karin och Molly kommer nästa gång. Detta var historien om Grisen Björn så här långt, kanske blir det fortsättning någon annan dag.
Posted on: Sat, 30 Nov 2013 18:18:59 +0000