Hufvudstadsbladet, 28.9.2013 Virvelstormar i timglasen Nycirkus [heresy] regi, dekor: Samuli Männistö Ljus: Saija Nojonen Musik: Laura Vuorjoki-Elo Dräkter: Marjo Haapasalo På scenen: Antti Nerg, Markus Nivala, Samuli Männistö, Laura Vuorjoki-Elo Sirkus Supiainen premiär 25.9. på Cirko. Diabolo är ett timglasliknande föremål, ett slags snurra som i Sirkus Supiainens föreställning [heresy], vilket betyder irrlära, tycks vara framställd i hård plast och innehar huvudrollen i uppsättningen. Diabolor brukar användas av jonglörer. Med hjälp av smala, korta käppar och elastiskt snöre låter jonglörerna föremålet snurra runt, tvinna sig kring käppen, bli kastat upp i luften, flyga omkring och åter infångas i snöret. Diabolorna hanteras oerhört skickligt, rytmiskt mångsidikgt och visuellt kreativt av Antti Nerg, Markus Nivala och Samuli Männistö. Samuli Männistö har regisserat föreställningen som inleds med att Laura Vuorjoki-Elo i ett slags prästliknande svart kåpa sätter sig vid pianot för att spela och sjunga en psalm. Det religiösa, mässande elementet i föreställningen fortsätter då de tre jonglörerna iklädda svarta kåpor, som associerar till munkvärlden, kommer in med sina diabolor, snurrar dem och kastar dem at varandra. Dessutom har jonglörerna rakat av sig håret vilket ytterligare framhäver den religiösa aspekten. En stor del av föreställningen går ut på att låta diabolorna segla omkring i luften, sväva mellan himmel och jord i intressanta konstellationer. De timglasformade föremålen kan både syfta på tiden och livet som rinner ut och försvinner. Ett tag hanteras diabolorna som handdockor då de är placerade på pianokanten där de grälar med varandra och skuffar ner varandra. Musiken och sången följer rytmiskt med jonglörernas rörelser. Mot slutet blir det mörkt på scenen och tvärstopp i jonglerandet. Så dyker en av jonglörerna i sin prästskrud upp vid pianot som blivit en predikstol, välsignar oss och håller ett slags själamässa för publiken om trygghet, inrutat vardag, förändringar i livet och problemen med att välja och vilja något. So rullas ett jättetimglas in på scenen och tas itu. Predikan forsätter med att timglasets olika delar får represanera allt från den heliga treenigheten, fadern, sonen, den helige anden till jungfru Maria, madonna, moder jord och hora. Också ordet diabolo diabolo dyker nu upp. Det här kontrapunktiska, dialektiska draget i föreställningen kan uppfattas på olika sätt – allt från absurd ironi, satir till ett budskap att reflektera över. På det sätter blir föreställningen inte bara tekniskt skicklig utan får också ett associativt, tankeväckande innehåll. Elisabeth Nordgren, Hufvudstadsbladet, 28.9.2013
Posted on: Sat, 28 Sep 2013 09:06:20 +0000
Trending Topics
Recently Viewed Topics
© 2015