“I have just three things to teach: simplicity, patience, compassion. These three are your greatest treasures.” - Tao Te Ching. Jag kan känna vinden leka tafatt med mina tankar, tankar som kämpar att hitta fäste, nått att luta sig mot och nått som ger svar. Tankarna irrar runt på sin väg ut till livet, fastnar på tungan, vänder tillbaka, med ett gupp, upp och ner i magropen, så vänder dom tillbaks till sin födelseplats och för en upphetsad diskussion över varför dom inte tog chansen att komma till liv, varför dom inte tog chansen att genljuda världen med allt deras skapare försökte gestalta. Tankarna irrar runt, knackar på insidan av pannan och tar upp deras favoritsång med ångesten som dirigent: -Varför? varför? varför.... -Vilket svar söker ni ? undrar min själ. -Vi vet inte, svarar tankarna, det är så mycket vi måste igenom först innan vi kan se den bild vi försöker skapa. Det är rädslor, ilska, självförakt, ett helt universum av tankevärldar. -Så varför väljer ni en väg, genom dimmiga ridåer som inte har någon substans, som inte har en gemenskap med den värld din själ vill visa dig. -Hur menar du nu?, frågar mina tankar. -Er värld, klädd med rädslor, ilska, självförakt, är en värld som endast har sin existens i ert biosalong. -Huh? Själen vänder sig mot tankarna, bryter strömmen till biosalongen, och säger: -Följ med på en resa till Simplicity. där vår guide vill visa hur fantastiskt vacker en värld kan vara om man väljer Enkelheten som "Topp of the Movie". Mina tankar rusade genom min hela kropp, knackade på varje kota, ruskade varje muskel, skakade på varje åder i kroppen, medans dom försökte väcka den fysiska kroppen och få den att vända sig mot den vackra världen som har endast en sol - Enkelheten. Men ingenting hände. Så trötta, slokörade kom de tillbaka, satte sig ner i sitt rum och frågade själen: -Varför vaknar inte kroppen? Varför vill den inte se det vi kan se? Själen svarade med ett leende som omgärdades av universums alla stjärnor: -Man kan inte forcera någon att se livet på samma sätt som ni ser den. Man måste låta den växa, lära sina läxor, göra fel, ramla och resa sig upp för att outtröttligt gå vidare i sin egen takt. -Men, sa mina tankar. Vi vill att kroppen ska se NU, den saknar den kärlek som världen ger, den saknar den energi som vi kan ge, den saknar den kraft vi är och den saknar viljan att låta oss värna om den. -Det mina vänner, sa själen, är något som inte kommer på en dag, en månad eller ett år kanske. Det kommer när ni, kära tankar, förenas med kroppen i dess nyfödda hunger att vilja mår bra. -Jahapp, men... När kan det tänkas bli av då, sa tankarna lite uppgivit. -När kroppen beslutar sig för att förena sig med hjärtats käraste och närmaste vän, den som alltid ser till att hjärtat hamnar rätt. -Vem vem vem? tankarna rusade fram och tillbaka, krockade med varann i sin upphetsning över att hitta en väg att hjälpa sin trötta vän, kroppen. -Han har ett namn, sa själen, man vinner inte hans förtroende så lätt. -Nä, sluta nu, sa tankarna. Vi vill veta NU... -Det är någon som både ni och kroppen kommer att finna vara den största mentorn i ert liv, hans namn är - Patience. Så själen kände efter ett tag, att det blev lättare att föra fram sin kärlek, med hjälp av tankarna fick dom följeslagaren, kroppen att resa på sig och med rak rygg känna sig riktigt bra. Dom tog varandra i hand, vandrade ut i natten, tittade upp mot stjärnorna som blinkade med sina ljus där dom förgyllde mörkret. Medans dom stod där och beundrade skådespelet, så sa tankarna till själen: -Jag önskar att vi kunde visa för varje levande varelse, hur vacker vår värld är och få dom att känna att kärleken till det underbara är verklig. Kroppen svarade med: -Om ni vill, så bär jag er, om ni vill så trotsar jag varje rädsla, ilska och självförakt som kan tänkas dyka upp på vår väg. Själen svarade med ett milt leende: -Att bry sig om och värna för de som inte har möjlighet, förståelse eller kunskap om det vackra i vår värld. Att sträcka sig ut, osjälviskt och dela med sig med den sanning som gjutit sig fast och ger födelse till en ny trogen följeslagare i livet - Compassion. -Han lever egentligen på samma plats som vi, sa själen, det är bara det, att det tar oss mycket möda, mycken sorg innan hans rätta ansikte visar sig för oss. Och när han en gång för alla, beslutar sig för att komma, ja då kommer han, ridande på kärlekens vågor, slår sig ner tillsammans med själen, tankarna och kroppen. Tar dom i hand och säger: -Nu går vi ut tillsammans och gör denna värld till: -The Fields of Gold..... https://youtube/watch?v=hKtqTYSOBCg Be Well - Be Safe - Be Love
Posted on: Tue, 24 Sep 2013 21:17:34 +0000
Trending Topics
Recently Viewed Topics
© 2015