I våras, just efter att jag fått min Ehlers-Danlos diagnos och försökte som bäst att få hjälp med min dysautonomi, så ringde min ansvarige läkare på Vårdcentralen för att meddela att han inte ville vara min ansvarige läkare längre, eftersom de inte sysslar med sådana här konstiga sjukdomar på Vårdcentralen. Han sa så mycket tokigt att jag ångrade att jag inte spelat in samtalet. Han skulle prata med sin chef och sedan återkomma. När han ringde nästa gång var jag beredd och spelade in samtalet. Inte fullt lika mycket tokiga uttalanden, men ändå, tokigt Här är lite utdrag ur konversationen: Jag: Ja? Läkaren: Vi hade här i slutet på veckan så hade vi ... vi har sån där läkarmöte ... och med våran chef ... och som var närvarande också, va ... och ... och jag diskuterade ditt fall då med dina ... med din sjukdom och ... och hela det som ... det som har varit nu då. Och det är så att ... vi ... vi har kommit fram till då ... då att den sjukdomen som du har är ju ... ovanlig ... och det är ingenting som ... kunskap som vi ... som vi inte har här på vårdcentralen ... och ... det är så att det finns inte någon ... någon bra remiss ... instans ... om man säger att ... om vi säger att det är någon som söker mig för ont i knät ... och ... och har någon ... som man misstänker någon sjukdom ... någon meniskskada eller någonting, då skickar jag den patienten till ortopeden för det är ju sånt ... sånt som.. Jag: Ja? Läkaren: som ... som vi sysslar med här, så det känner vi till, va. Men det är inte allt vi kan göra här på Vårdcentralen då, men då remitterar man då till ... till någon som kan det här ... eh ... men i ditt fall ... så finns det inte någon som vi vet ... som ... som kan det här ... och det innebär att ... jag kan inte vara din ... din läkare alltså ... patientansvarig läkare som ... för att jag kan inte svara på de frågorna som du har ... och jag vet ... det var ... vi kunde inte ... och nu har jag pratat med, så att säga, alla mina kollegor som jobbar här på vårdcentralen och även min chef ... och vi ... vi kom fram till det helt enkelt att ... att eh ... jag kan tyvärr inte hjälpa dig alltså ... Jag: Men ... vem ska göra det då? Läkaren: ...utan du får vända dig någon annanstans alltså ... så du får se vad som ... du kan ju mycket själv och ... och ... och de här alternativa ... behandlingar och så ... du hade pratat med den här andra läkaren också ... med E*** W***** då ... Jag: Jo, jo, jag vet ... alltså, jag vet vad behandlingen är ... för det första, det är ju den här ... eh ... eh, följdsjukdomen jag tänker på främst, eh, den hära postural ortostatisk takykardisyndrom, det är ju den jag... (Blir avbruten och han pratar i mun på mig och säger att "Ja, jag, det gäller hjärtat och det får du prata med medicinkliniken om - samtidigt som jag försöker säga att nej, det gör det inte egentligen. Till slut får jag en syl i vädret) Jag: kan ... kan jag få säga? Egentligen så är det ju nervsystemet, det är ju en dysautonomi i det autonoma nervsystemet och jag har ju varit till kardiologen och det är inget fel på själva hjärtat, även om jag har hög puls. Läkaren: Ja... Jag: Men jag vet vad behandlingen är ... men först måste jag ju göra ett sånt, tilt test, som det heter ... (blir avbruten igen av att han pratar i munnen på mig. Han säger "ja, ja, det vet jag inte vad det är för någonting", medan jag försöker avsluta meningen och säga att tilttestet är diagnostiserande). Läkaren: Skulle de inte göra det på Medicinkliniken? Jag: Nej, du remitterade ju mig dit för Holter-EKG och Ultraljud. Läkaren: Ja, nä, jag ... jag remitterade inte ... vad de ska göra för utredning, det får de själva bestämma. Jag har inte remitterat dig för Holter-EKG, utan det har de själva bestämt. Jag: Okej, för hon läste ju upp... Jag remitterade dig utifrån de symptom som du hade och så (...) bla bla Jag: Och sen, när de har gjort det, som de har gjort nu, så går ju remissvaret tillbaka till DIG. Läkaren: Ja, ja, visst, ja. Och jag säger det nu att jag kan inte göra mer ... alltså jag kan inte göra mer för dig. Jag: Men vad ska jag.. Läkaren: Jag kan inte göra mer. Jag: Vad ska jag göra då? Läkaren: Ja, det är frågan. Vad ska du göra alltså? Det ... det är det som är ... som jag undrar också alltså. Jag ... jag ... vi har inte ... den här sjukdomen faller utanför vår ... vår ... vi kan ... vi har inte kunskap om det här och det ... det är en sådan udda sjukdom och ... och ovanlig sjukdom ... och ... och det finns ingen .... ingen läkare som ... som på lasarettet ... som uppenbart ... jag har ju remitterat dig till medicinkliniken och de ... de gör ju bara det de gör ... och då kan de inte göra mer säger de ... men .... det är ju inte vårdcentralen som kan ta hand om detta. Vi har inte den kunskapen. Jag: Jo, men det enda de gör ... alltså de har ju gjort det som de fått remiss på och sen går remiss... Läkaren: Jamen! De har inte fått remiss på DET! Jag: Nej, men de har ju fått en remiss på att göra en utredning (bla bla prat i munnen, som knappt går att urskilja) Jag: Ja, men de har ju gjort den här utredningen och remissvaret går ju till dig, eftersom du är ansvarig läkare. DU måste ju... Läkaren: Ja, men jag säger att jag kan inte vara ansvarig läkare för dig, för att jag... Jag: Nej, jag förstår det, men du måste ju lämna över mig då till någon annan. Läkaren: Jamen! Det finns ingen ju! Det finns ingen. (prat i munnen) Läkaren: Du Rebecka, vad ska vi göra med dig alltså? Alltså ... jag ... jag det är likadant nu att nu har jag snart nya patienter som jag ska ha på min mottagning här ... men ... men jag har pratat som sagt med ... med ... mina kollegor här och de har inte heller ... de ... de vet inte heller var vi ska skicka dig alltså. Jag: Vad ... ska jag göra då? Läkaren: Nä ... ja ... det ... det ... jag håller med dig ... det är en bra fråga .... det är en bra fråga, men ... men eh ... jag har ... jag har ju inte utbildning på den här sjukdomen alltså och det ... det är väl ingen annan som har heller alltså ... utan då får man ... då får man väl söka ... du har ju sökt själv och ni har det ju inom familjen ... vem sköter ... vem sköter om dina ... eh, dina... Jag: Jag är den enda som fått diagnos än. Alla andra är under utredning. Läkaren: Jaha ... okej ... Jag: Men jag VET allt om behandling själv, men problemet är ju att jag kan ju inte ... jag kan ju inte ordinera behandlingar till mig själv! Jag kan inte skriva ut mediciner... Läkaren: Står det inte någonstans där ... där du har tittat på ... vem det är som ger ... ger de här behandlingarna? Jag: Ehlers-Danlos är ju så krångligt att ... att det är uppdelat beroende på symptom. Det aktuella symptomet ... så får man gå till... Läkaren: Ja, men vem är det som behandlar... Jag: Det är ... det brukar vanligtvis vara vårdcentralen ... eh ... husläkare som ... som är ansvarig och ... och remitterar ... beroende på vad det aktuella problemet är. Läkaren: Jamen, jag vet inte vart vi ska remittera dig. (bla bla bla) Samtalet avslutas så här: Jag: Så, som det ser ut nu så har jag alltså ingen ansvarig läkare? Läkaren: Nä, jag kan inte vara ansvarig läkare för någon patient som har en sjukdom som jag inte har någon kunskap om ... förstår du det? Det går ju inte...
Posted on: Wed, 25 Sep 2013 10:45:55 +0000
Trending Topics
Recently Viewed Topics
© 2015