I över 100 år har vi tillåtit en Socialtjänst, kyrkor, föreningar, frivilligorganisationer och dessutom olika aktiebolag bygga upp hela sin grund och sedan växa på att hjälpa hemlösa. Men då hjälpen inte bygger på att hjälpa till med vad en hemlös människas primära behov består av, blir konsekvensen av detta att en massa arbetstillfällen åt redan etablerade personer på hemlösa människors bekostnad skapas. För att dessa "hjälpande" system ska kunna expandera behövs självklart ett växande underlag, vilket också det ständigt ökande i antal hemlösa i Sverige påvisar. Detta trots olika försök att dölja detta genom att hela tiden omdefiniera vad hemlöshet egentligen betyder. Denna mycket uppenbara ickefungerande hjälp åt våra 34 000 hemlösa omsätter i vårt land bara i skattemedel runt 22 miljarder, vilket är en siffra Lunds Universitet sammanställt utifrån att varje hemlös kostar runt 600 000 om året. Det är anmärkningsvärt att varje hemlös kan kosta samhället så mycket, utan att bli hjälpt med det primära behovet, ett tryggt hem? Eller kanske är det just därför kostnaden är så hög? Ännu mer häpnadsväckande blir om vi ser det från en annan infallsvinkel. Den vinklingen som gör att varje hemlös vi har i vårt land är så mycket värd för alla ”hjälparna” att människor och organisationer som jobbar med att hjälpa hemlösa fördelar 600 000 mellan sig för att hålla dessa människor kvar i hemlöshet! Är det då inte dags för ett nytt och medmänskligt agerande i denna fråga? Då menar jag inte att den idag avlönade ”hjälpande” personalen ska ges möjlighet att känna sig ännu mer självgoda i sitt jobb än de redan gör idag. Nej, med medmänskligt menar jag att våra hemlösa ska ges en ärlig chans till ett värdigt liv med ett fungerande privatliv i ett tryggt hem. I vårt välfärdssamhälle har vi råd med respekten för individen. Vi har råd att respektera den enskilda individens förutsättningar, behov och önskningar om ett autonomt liv. Spelar ingen roll om du är där du är pga. olycka i livet, arbetslöshet, dyslexi, psykos, psykopati, skilsmässa, olycksfall i arbetet eller vilken anledning man kan tänkas hitta på. Respekten för individens behov och förutsättningar har vi i vårt välfärdssamhälle, med grundläggande solidariska värderingar om individens rätt, råd med! Sluta prata om hemlöshet som om det vore en psykiatrisk diagnos – det är en diagnos på samhället – inte på individen.
Posted on: Mon, 15 Jul 2013 09:29:00 +0000
Trending Topics
Recently Viewed Topics
© 2015