Jag antar att jag är missbrukare. Jag äter inte för att leva, jag lever för att äta. Vi verkar vara några stycken som fajtas med samma problem. Tanken på vad man ska och inte ska äta tar jävligt mycket tid i anspråk. Äta bör man annars dör man. Jo, men varför är vi då så många som har på känn att vi kommer att dö JUST FÖR att vi äter? Jag har i mitt liv stoppat i mig fler kalorier än vad jag gjort av med. Det går nog inte att snacka bort. Det har resulterat i att jag nu har problem med gallan. Äter jag fel saker så mår jag riktigt illa. En sak som jag inte tå är fett. Det som jag borde göra för att bli lite mer lagom stor (och kanske slippa gallproblem) är att slopa en massa kolhydrater. Inget fett, inga kolhydrater alltså. Återstår protein och kostfibrer. Jag är inte jätteförtjust i kött eftersom de flesta djur sitter i typ koncentrationsläger innan man dödar dom. Då återstår sojabönor. Är jag bortskämd om jag önskar att jag vore missbrukare av något annat i stället? Något som gick att sluta HELT med. Jag längtar efter att få ta ett radikalt beslut. "Nä, jag skall fasta resten av livet nu. Jag klarar tydligen inte av att äta mat". Det enda jag kan hoppas på nu är att få turen att födas i Somalia eller Etiopien så att jag slipper traska runt i den här förbannade rikedomen som suger livslusten ur mig.
Posted on: Thu, 29 Aug 2013 11:37:30 +0000
Trending Topics
Recently Viewed Topics
© 2015