Jag har alltid tyckt att vissa principer är bra och att de fungerar som en kompass tex i mer långsiktiga fackliga/politiska processer. Ta tex den lönepolitiska principen om lika lön för lika arbete. Den har under åren fått ett allt starkare stöd, även långt utanför fackföreningsrörelsen. Tyvärr har den satts ur spel genom EG-domstolens politiserade Lavaldom och regeringens ovilja att reparera skadan. Likalöneprincipen har därför ersatts av en ursprungslandsprincip som innebär att lönen bestäms i arbetstagarens hemland (=oftast arbetsgivaren) och inte vad som gäller andra för samma arbete i Sverige. Detta är naturligtvis åt h-e av en rad olika skäl, inte minst genom att resultatet blir att arbetstagare från andra länder utsätts för en allvarlig diskriminering pga deras ursprung. Samtidigt innebär det olika lön för lika arbete, något som ger betydligt allvarligare effekter än vad EG-domstolen och regeringen vill medge. Människor accepterar löneskillnader som man uppfattar som rättvisa. Jag har inte träffat någon som anser att lönen ska bestämmas beroende på varifrån du kommer. En liknande principlöshet har regeringen infört när det gäller inkomstskatten. Nu betalar arbetslösa, sjuka, föräldralediga och pensionärer betydligt högre skatt för samma inkomst än den som arbetar. De "som inte arbetar" utan "lever på bidrag" (enligt regeringens föraktfulla vokabulär) ska ju på detta sätt förmås att arbeta istället för att gå och dra benen efter sig. Vadå bidrag? Det handlar ju om olika ersättningar från försäkringar och pensionssystem som alla har bidragit till och som har tillkommit av en rad olika rättvise- och jämställdhetsskäl och för att skapa en bättre välfärd. Har aldrig hört att tillkomsten av de gemensamma trygghets- och välfärdssystemen motiverats eller avstyrkts med att de skulle ÖKA arbetslösheten. Ändå fortsätter regeringen att motivera fortsatta jobbskatteavdrag med att de skulle MINSKA arbetslösheten. Detta gör man utan att på något sätt kunna styrka att en sådan effekt finns. Men om det här nu är någon slags princip så borde väl regeringen ta steget fullt ut? De som har semester arbetar ju inte? Och om sysselsättningseffekten inte har infunnit sig beroende på att man infört för LITE orättvisa borde väl de arbetslösa, sjuka pensionerade och föräldralediga betala all skatt i samhället? Då borde de väl ändå känna sig tvungna att arbeta? Nej, det hörs ju hur fel Reinfeldt och co resonerar, inte skulle det skapa några jobb, tvärtom! Men det är ju heller inte avsikten bakom regeringens uppluckring av gamla principer om rättvisa och välfärd. Målet med politiken håller i tysthet på att genomföras i snabb takt. Klyftorna mellan rika och fattiga, mellan de som har jobb och de som inte har, mellan friska ock sjuka osv ökar i en förfärande takt. Och det märkliga är egentligen inte regeringens mål. Det är istället att allt för många av "de som arbetar" hittills givit sitt stöd till denna politik. Ändå är det allmänt känt att INGEN arbetar hela livet!
Posted on: Fri, 13 Sep 2013 11:09:14 +0000
Trending Topics
Recently Viewed Topics
© 2015