Jag har läst boken Innan floden tar oss av Helena Thorfinn När biståndsarbetaren/ juristen Sofia tillsammans med sin upprörde chef anländer till huset i Baridhara Bangladesh, som ambassaden hyr åt hennes familj, tror hon inte sina ögon. Ett primitivt lagat och lappat vindskydd med en smutsig blå presenning likt alla usla stånd som finns överallt i de fattiga delarna av Dhaka står lutat mot muren med taggtråd. I ståndet står en överlycklig man hon känner igen som vakten Beppin, vilken nyligen fått sparken när han somnat under sitt vaktpass hos svenska ambassaden. Han som inte kunde försörja sin familj på vaktlönen utan hade ett till jobb. Han hade varit så trött och en gång somnat. Beppin som nyligen varit förtvivlad strålar nu i det torftiga teståndet. Sofia ser sin omdömeslöse man vinka henne till sig lyckligt ”välkommen till restaurang Beppin”. Jag har lånat ut 2000 taka berättar maken. Ja ibland kommer fattigdomen och tragedierna närmre än vad som är lätt att hantera även för de som är proffs. Det verkar som vi hjälper och blundar samtidigt. Samtidigt som hjälp kommer från I-länder etablerar sig utländska företag och ger otroligt dåliga arbetsvillkor. Nära slaveri och sådant tycker vi ju inte om. Eller?
Posted on: Fri, 26 Jul 2013 15:13:12 +0000