Jag har också diagnos - bipolär sjukdom, som är ställd av en läkare som har träffat mig som hastigast och samlade intryck av personalen på psykiatriska avdelningen som jag hamnade ofrivilligt på när jag började återfå minnena efter bilolyckor som jag har varit med om... Dessutom befann jag mig i kris på grund av flera jobbiga händelser i mitt liv, som till exempel att jag har fått "sparken" från jobbet trotts att jag skötte mitt jobb väl, var fast anställd och sjukskriven just då. Den diagnosen har jag fortfarande (fast det var konstaterad senare av andra läkare att jag lider av PTSS - Post traumatisk stress syndrom, fibromialgi, tinnitus och flera psykosomatisk relaterade sjukdomar som jag har mer eller mindre lärt mig att hantera). Men just diagnosen Bipolär - det känns som en stämpel... Det kanske är det som ibland hindrar mig att känna mig som "normal"? Jag är ju psykisk sjuk på pappret? Det känns ibland att jag måste bevisa att jag är OK, att jag är psykisk frisk; kolla att min hjärna fungerar som den ska fungera, att jag är nöjd med mig själv; att jag känner mig själv bättre än någon annan och om jag behöver hjälp så kan jag be om hjälp och ta emot hjälp. Det sägs att jag har häftig temprament... Men är det bra eller dåligt? Och vem avgör detta? Avgörs det av någon som är annorlunda än jag? Och vem har rätt att avgöra - en psykiater som kan inte skilja på psykiatri och psykologi? Vad finns det för medicinska kriterier som dömer människans individualitet? Jag har också haft många frågor... Och tacksam att jag lever, behöver inga mediciner och tror på mig själv.
Posted on: Thu, 08 Aug 2013 16:03:56 +0000
Trending Topics
Recently Viewed Topics
© 2015