Jag hatar inte. Det är liksom en princip jag har, att inte hata andra människor.Men det finns tillfällen då jag funderar på om jag inte har fel i detta. Det finns nämligen en kategori av det manliga könet som nästan får mig att hysa sådana känslor. Toalett-svinen och då främst ståkissarna. Ni vet de där som trots att det finns en piss-ränna väljer att försöka sikta ner i en toastol. Jag tillbringar en del tid som campare. Som ni förstår innebär det att man understundom behöver gå på toaletten för att uträtta sina behov, då som alla andra dagar. Det är långt ifrån alltid en trevlig sysselsättning, men nöd-vändig. Det är vid dessa besök på campingars toaletter en känsla av vanmakt och ilska väller över mig. För ofta har de varit där för mig. I det där båset där jag behöver slå mig ner för att uträtta det andra av mina behov. som regel är ringarna lämnade uppfällda som en slags hälsning. - Ja, jag har varit här och pinkat in mitt revir. Det slår mig nu att det kanske är just så. Ståpinkarna när en önskan om att de fick vara hundar. Och istället för att göra det i det fria, som buskskvättor, så får de stå ut med att gränsla en porslinsfåtölj. Det är kanske därför de kissar så mycket utanför också. - Ahhh, här får ni känna att detta är mitt revir. Och jag ser till att det kommer på era byxor också, för de blir ju våta längst ner när ni måste sätta er ner. Och, det spelar ingen roll hur ofta städpersonalen är där och rengör. Det är som att strilnissarna känner det på sig. - Åhh, nej nu är mitt rivir inte säkrat. Jag måste nog slå en drill o spilla lite. Men, ibland kan man hitta en toa som inte är besudlad av dessa lågt “stående” varelser. Eller det kanske hade varit bra om de varit lågt stående. Då hade det inte stänkt så mycket. För även om de någon gång, i undantagsfall, lyckas siktar rätt så skvätter det ju så förbenat ändå. Om man nu till äventyrs hittat ett helt rent toabås kan man ge sig den på att det kommer in en ståkissare i båset bredvid. Då gäller det att diskret dra åt sig fötterna så man slipper det värsta stänket. Men varför i hela världen går de inte och kissar i den utmärkta pissoaren? Ja, förutom det då alltså att de vill stänka ner omgivningen med sin urin och att det är svårare att göra det vid en pissränna. Jag har funderat på det medan jag suttit där och förgäves försökt att hålla undan mina byxben från den illaluktande fukten på golvet. Dels kan man konstatera att de förmodligen inte deltar speciellt mycket i hushållsarbetet hemma. I alla fall inte städningen och i synnerhet inte rengöringen av bekvämlighetsinrättningen. För hade de varit aktiva med det hemma, hade de förmodligen antingen satt sig ner när de pinkade eller också hade de gått till rännan. Det måste alltså vara något annat som gör det så besvärligt att stå upp vid en för ändamålet avsedd metallkonstuktion som dessutom sitter i lagom höjd, och låta sitt vatten. Jo, jag tror att jag knäckt nöten. Naturligtvis måste det bero på att de har så förbenat liten snopp. De tycker helt enkelt att det är förtvivlat pinsamt att försöka pilla fram den i båset med rännan. Någon annan kan ju komma och få se hur klent rustade de är. Ju mer jag tänker på det inser jag att det måste vara så. Så ofta som jag hört ståkissare liksom utföra sina ritualer för att understryka hur oerhört virila och manliga de är när de står där och strilar. De smäller med locket som de ville skrika ut. - Hör ni vilka muskler jag har som kan smälla med dasslocken så här. De harklar sig ljudligt, samlar saliv och halsslem i munnen och vräker ner en kraftfull loska, med ungefär samma precision som de kissar, i toan. - Ni fattar hur manlig jag är nu när jag spottar så hårt! Så bli inte arg och hata inte ståkissarna. De är bara förvirrande män som kanske tror de är hundar och.... troligtvis har en otroligt liten penis.
Posted on: Mon, 15 Jul 2013 19:02:32 +0000
Trending Topics
Recently Viewed Topics
© 2015