Jag håller på och skriver en bok, detta är ett extrakt ur den, vad tycker du? -Att leva på Jesu villkor och inte på andra människors villkor- Middagshettan är olidlig. Djur har sökt skydd under skuggan från växtlighet och byggnader. En bit utanför byn finns den gemensamma brunnen. Ljudet från några gyllene armband hörs då en ensam kvinna bär sin kruka på huvudet. Hon går med högburet huvud och rak i ryggen, hon går förbi dig med en ihop biten min. Ah, nu känner du igen henne. Det är ju hon som haft fem män och nu bor tillsammans med en sjätte, hon som har barn med hur många karlar som helst, hon som alla talar om. Inte så konstigt att hon går ensam till brunnen. Du ser att en man sitter vid brunnen, de verkar ha ett samtal. Du vet inte vad de samtalar om men du ser att hon ställer ner sin kruka. Några andra män kommer fram till mannen vid brunnen. Nu springer hon mot dig. Du känner dig förlägen, du har talat med henne bara några gånger förut, vad pinsamt att hon nu springer mot dig men du kan inte vända dig någonstans. Hon kommer springande med en lysande blick, något i hennes uppsyn ser alldeles nytt ut. ”Kom så får ni se en man som har sagt mig allt som jag har gjort. Kan han vara Messias?” Flämtar hon fram med rödbrusiga kinder och ett ivrigt leende, denna glädje som alltid förut varit främmande för hennes ansikte klädde henne nu som den vackraste prydnad. Du log. Hennes glädje var engagerande och du följde med till brunnen där du träffade Jesus. ”Många samarier från den staden hade kommit till tro på honom genom kvinnans ord när hon försäkrade: ”Han har sagt mig allt som jag har gjort.” Joh 4:39 Det spelar ingen roll i vilka kategorier samhället försöker sortera dig i, ofta blir det fler än en box. Själv har jag prövat på ”ensamstående-studerande-mamma” och det har alltid varit en otillfredsställande kombination eftersom den placerar mig automatisk i samhällets marginal. Jag har aldrig känt mig marginaliserad men det är säkert många som har tolkat mig som sådan, en marginaliserad kvinna. När jag mötte Jesus lyste mitt ansikte lika strålade som den Samariska kvinnans när jag sökte om mathjälp vid församlingens diakoni kontor. Det sägs att det syns på en människas blick och ansikte vem man umgåtts med, sällan är det lika tydligt som när man spenderat tid med Gud i bön och genom att läsa Bibeln. Det fanns en annan ung kvinna som möttes vid brunnen också. Det var Rebecka, Isaks blivande fru. Abraham sände sin tjänare på en långväga resa för att hitta den rätta kvinnan åt sin son. Tjänaren reste med instruktioner om att den första kvinnan som ger vatten åt honom då han begär om det, det är hon som är den rätta. Jag har dragit paralleller mellan Rebecka och den Samariska kvinnan. Rebecka var som en ung och späd blomknopp som inte än slagit ut medan den Samariska kvinnan hade redan blommat. Livet hade härjat henne helt och hållet, ett tärande förhållande efter ett annat. När Jesus mötte henne vid brunnen möttes Han inte av samma villighet som hos Rebecka. Hon tvekade inte utan hämtade genast vatten åt tjänaren och ville dessutom vattna hans kameler också. Det är en fråga om vilja. Den samariska kvinnan drabbades av cynisms och ifrågasatte Jesus tills hon insåg, det är Han. Han är Han. Frälsaren, Messias. En förbittrad och härjad kvinna har fått de värsta omgångarna genom den marginaliseringsprocess som samhället utsatt henne för. Vad är destruktiva relationer i förhållande till avsaknaden av goda relationer till vänner och familj. Ensamma luncher och ensamma högtider, ingen som vill gå med dig till brunnen? Att vara socialt utfrusen hindrade inte den Samariska kvinnan från att krossa det hindret och alla andra hinder då hon sprang för att berätta om de goda nyheterna. Jesus var helt enkelt större. Större än allt skitsnack. Kia Hissa, 2013, Vägen framåt ur ett destruktivt förhållande
Posted on: Wed, 09 Oct 2013 23:18:51 +0000
Trending Topics
Recently Viewed Topics
© 2015