Jag är innehavare av ganska många bra saker; känsla för müsli, en mandolin, en Pollypåse från 1997, en äkta turistbumerang från Perth, en slinky från förr, ett behagligt parkettgolv, en kaffepanna med riv i, en kluven nagel, en hagelbrakare, en tavla med troll på och en neonfärgad sombrero för att nämna några. Men något som lyser med sin fullständiga frånvaro, likt en dunkel gammal kolbit i de okända djupen av Jimmy Hoffas högra byxficka är; ett par rediga polisonger. Det spelar ingen roll hur mycket flytande B-vitamin som inmundigas, soltimmar som spenderas med blottade kinder eller antal skivor med 70-talets mest genuina urdisko jag lyssnar på. Polisongerna växer bara inte ut! Möjligtvis kan några förskrämda strån, med mycket vilja och dubbelsidig starr, skönjas i kraftigt motljus från aftonsol vid havet. Skola den dagen aldrig se sitt bryska ljus då jag bekläds med perifert fladder av manliga mått??
Posted on: Wed, 11 Sep 2013 19:37:20 +0000
Trending Topics
Recently Viewed Topics
© 2015