Jag är övertygad om att det finns ett särskilt helvete för människor som plågar djur eller som kastar ut dem ur sina hem, som använder sig av sommarkatter åt sina barn, eller som bara avlivar djur när man lessnat. Djur är inga saker - de är lojala, trofasta älskande varelser med känsloliv, sorg och glädje. Att leka med ett djur i åratal eller en sommar och sen bara kasta bort det, slänga ut det, överge det utomhus eller inomhus - det är så känslokallt, empatilöst och sjukt att om jag fick reda på att en människa eller en familj hade gjort så - då skulle jag polisanmäla den personen och är det en familj med barn så skulle jag dessutom anmäla det till socialtjänsten. Är man empatilös så är man. Då kan man inte älska vare sig djur eller sina barn. Då ska man heller inte ha några... vaken barn eller djur. Skulle jag känna en människa som dumpade/övergav ett djur så skulle jag smälla den människan på käften, rakt av ... Till alla som tänker skaffa sig ett djur - läs om det, titta på alla tänkbara sorter/raser, fundera på saken, inse att det är ett livslångt ansvar precis som med barn. Är du inte redo att göra vad som krävs så avstå! Ingen hund far illa av att inte få sin promenad varje dag, ibland händer det saker som stör ens rutiner men alla hundar mår dåligt av att aldrig få sina behov uppfyllda och alla hundar mår dåligt av att bara få sina faktiska behov uppfyllda bara ibland, sällan eller bara ofta. En hund är ett flockdjur som gillar att vara med. Olika raser har olika syften. Vill du ha en måttligt arbetsam hund som gillar lugna promenader och nöjer sig med det så skaffar du inte en draghund eller en jakthund. Vill du ha en hund som aldrig skäller så skaffar du inte en terrier. Vill du kunna träna din hund att springa lös så avstår du kanske från att skaffa en Greyhound från tävlingslinjer ... och så vidare. Hur svårt kan det vara för oss normalbegåvade vuxna människor att begripa detta?
Posted on: Sun, 15 Sep 2013 07:53:45 +0000
Trending Topics
Recently Viewed Topics
© 2015