Jeanett Lemmeke uppfödare av Doberman under prefix Jean Dark, skrev ett väl formulerat och väl genomtänkt svar på mitt inlägg "ute på djupt vatten". Det var så vettigt att jag nu tar om det och alltså låter Jeanett gästlogga lite. Följande är alltså skrivet av Jeanett: Klart du har rätt att ha en åsikt. Det har man alltid. När jag läser din fundering tänker jag att du till stor del har rätt. Utställningar kan i mångt och mycket påverka oss i hur vi tänker kring framtida avel. Min tro är dock att majoriteten av våra domare ser igenom några trick och självklart inte missar en tex dåligt vinklad skuldra, en svag rygg, ett för rasen dåligt huvud eller tex trista rörelser. Jag hoppas också att vi uppfödare tänker oss för både en och två och tre gånger innan vi avlar. Titlar och utställning är en sak, uppfödning en annan. Vidare hoppas jag att hundägarna hjälper till här - man måste inte vinna på liv och död. Och till vilket pris vill man vinna? Jag tillåter mig att spåna vidare.. Om jag har en brukshund som reagerar på skott, då kan jag ju träna den som bara sjutton, förhoppningsvis klara mig med ett nödrop och få mina meriter och hunden en dag valpar. Blir de skottfasta? Jag kanske har en hund med ganska mkt rädslor. Egentligen inte så särskilt bra hund, men jag är en väldigt duktig och ambitiös tränare så jag satsar allt och får min vovve till lydnadschampion. (Bruksbiten funkade inte) Många blir impade och vill använda min hund. Rädslorna sprids? Min hund har dålig tillgänglighet. Jag kör spår och slipper närkontakt. Meriterar hunden och avstår budföring. Ställer inte ut, men lyckas få ett bruksch. Hoppas valparna kommer att gilla folk mer? Jag vill ha bra MH - statistik och tar ut alla mina kullar och tränar i skogen innan testet. Min statistik blir lite bättre, kanske inte rasen, men ändå.. Vår son har inget läshuvud, och vill bli sotare (förlåt alla sotare, bara ett exempel) men vi vill ha honom till läkare så vi mutar, hotar och puschar honom. Det tar nästan dubbel tid men det gick! Blir han en engagerad läkare? Såhär håller ju vi människor på... Till viss del. Alla gör det definitivt inte. De flesta vill sina raser gott, och försöker avla med sunt förnuft, fingertoppskänsla och ödmjukhet. Och med stor kärlek till sina raser. Fick jag önska något skulle det vara att vi tvåbenta hjälpte varandra lite mer. Att de äldre gav de yngre mer tips och hjälp i rätt riktning. Vi i Sverige är otroligt bra på att testa våra hundar, att meritera dem etc. Jag skulle önska att vi också gav ägarna, förarna och uppfödarna mer verktyg att förstå testernas resultat, att lära sig just sin ras specifika egenskaper, som ju måste behållas och förvaltas och ibland förbättras.
Posted on: Mon, 02 Sep 2013 19:46:35 +0000
Trending Topics
Recently Viewed Topics
© 2015