Lite info ang. swissport. För knappt två veckor sedan samlades fackliga företrädare från alla våra tre länder i Köpenhamn för att få ta del av information om den strejk som ägde rum i maj bland Swissports anställda på Bryssels flygplats. Den som stod för denna information var Kurt Callaerts, facklig företrädare från Bryssel, som numera arbetar på central facklig nivå i Belgien gentemot flygplats- och hamnarbetare. Tidigare i år fick vi en presentation av Swissport där de presenterade sig själva, sitt företag och samarbetet med SAS. De informerade också om deras verksamhet i de olika länderna där de är etablerade. Den presentationen gav en bild av detta Swissport som företag, men av Kurt Callaerts fick de fackliga en helt annan bild av samma företag... Sedan 2011 har Swissport visat starkt intresse för Ground Handling i Bryssel på grund av läget och att de ”måste” komma in där. Den spanska ägaren till Flight Care, som gick med vinst, ville sälja… Och Swissport köpte! Fackliga representanter kallades till möten där Swissport/Flight Care körde Power Point-presentationer och helt plötsligt redovisades att Flight Care gick med förlust. Enligt höga chefer inom Swissport var det den lägre ledningens och fackföreningarnas fel att företaget gick med förlust och därmed hade Swissport utsett syndabockarna. Presentationerna gick nu istället ut på att alla måste förstå att det krävdes en kursändring och att detta sätta att jobba på inte är försvarbart. Vi måste ändra vårt arbetssätt till ”The Swissport Way” och därmed gå med vinst. Swissport utsåg Alex Whiteman till projektledare för implementationen av ”The Swissport Way”. Början av detta förändringsarbete skedde via luncher med mat och drinkar, vilket fackföreningarna avböjde till förmån för formella möten, diskussioner och protokoll. Förändringsarbetet präglades löpande av att Swissport slog in kilar mellan medarbetare och fackföreningarna, man misstänkliggjorde de förtroendevalda och menade att de inte företrädde medlemmarnas önskemål. Ledningen för Swissport försökte skapa enskilda, separata överenskommelser med varje facklig förtroendevald om det nya arbetssättet ”The Swissport Way”. På detta sätt försöker alltså Swissport rigga fällor för arbetarna och deras representanter för att driva igenom arbetssättet ”The Swissport Way” och därmed också de önskade förändringarna. Den centrala fackliga ledningen går då till Swissports ledning och Alex Whiteman och understryker att rådande regler och förhållanden, d v s att förtroendevalda företräder medlemmarna och inte sig själva, gäller. Det är helt enkelt kollektivavtal som gäller. Fr o m nu klockades allt från Swissports sida. Otroligt mycket tester och tidsstudier gjordes bl a gällande bagagehanteringen. Projektledaren Whiteman deltog stötvis i det fysiska arbetet. Han kunde hoppa in och utföra vissa moment och sedan fälla kommentarer av typen ”Det där var ju inte så svårt!”, ”Inga problem alls, det är du som är lat!” och ”Skärp dig, annars får du sparken!”. Detta resulterade i att arbetet stoppades och krav ställdes på Swissports ledning att Whiteman skulle bort. Förhandlingar med facken inleddes där Swissport ville riva upp alla överenskommelser och kollektivavtal. Det skulle ha inneburit stora kliv bakåt för arbetarna. Facket sa nej och Swissport menade att facket var bakåtsträvare och gammalmodigt. Management i Bryssel började attackera arbetarna hela tiden och sa åt dem att de måste arbeta hårdare. Då lade man ner arbetet. Det blev början till strejken i Bryssel på en söndag. Facket hade kontakt med ledningen och informerade om att det vore lämpligt att hålla ett möte med arbetarna. Media måste hanteras – Swissport verkade inte bry sig utan kommenterade bara situationen med ”Säg att det är strejk, det är okej.”. Därefter gjorde Swissport ingenting på 20 tim. Ett kort möte hölls, försenat, först på måndagseftermiddagen. Det var ett ”vanligt” möte för Swissport – facket var tvungna att uttryckligen fråga vad ledningen tyckte man skulle göra åt det faktum att det pågick en strejk. På tisdagen hölls ett nytt möte där Swissport undrade vad facket/arbetarna hade för problem. Facket presenterade då 80 punkter. Swissport kommenterade bara detta med ”Oj det var mycket! Det kan vi ju inte hantera här och nu. Vi måste få lite tid.”. Då började den belgiska regeringen sätta press på facket via nya samtal på onsdagen med Arbetsmarknadsministern som facilitator. Nyckelfrågan för Swissport var en lägre grundnormering. Situationen på Bryssel som flygplats började nu bli ohållbar. Andra aktörer kunde inte längre utföra sina uppdrag med bagage och gods överallt och detta blev en säkerhetsfråga. Polis kommenderades ut för att evakuera swissportpersonal från arbetsplatserna och deras badgear skulle spärras. Bruxelles Airlines CEO hade kontakter med Swissports CEO Utnegaard. Fem dagars strejk blev resultatet. Facket såg arbetsgivarens (Swissports) agerande som en kränkning av föreningsrätten. Facket informerade alla inblandade om att belgiskt luftrum skulle kunna komma att stängas för all flygtrafik. Läget var kritiskt. Medlare tillsattes för att försöka lösa den uppkomna situationen. Ett förslag kom från medlaren och det var ett ”Take it or leave it-förslag.”. Swissports CEO Utnegaard höll ett möte med arbetarna och berättade om en överenskommelse som gjorts med arbetsmarknadsministern. Utnegaard bad om ursäkt för ledningens agerande, men ingen representant för den belgiska eller den europeiska swissportledningen var närvarande. Av allt elände har det inte kommit ut någonting positivt. Management i Belgien kör på som om ingenting hänt med ”arbetsgrupper” utan facklig representation, med ”morgonmöten” med arbetarna och rundar konsekvent allt formellt samarbete med fackföreningarna och deras representanter. Swissports management jobbar konsekvent med att försöka bryta ner fackföreningarna, d v s de ger facket och fackliga representanter allvarliga och ojusta snytingar och testar hela tiden vem som är starkast. Swissports management visar ingen respekt för varken arbetare eller deras fackliga företrädare.”The Swissport Way” handlar i hög grad också om att bara strunta i fackföreningsrörelsen. Swissport vägrar ta till sig information och diskutera kring det faktum att det behövs fler gubbar. Om man nu är så duktiga och ”The Swissport Way” är så fantastiskt är det mycket märkligt att Swissport tappat flera stora kontrakt och stora kunder. När Swissport tappar kunder blir det blir en övertalighet. När Swissport vinner tillbaka nya kunder hävdar man att bemanningen måste vara mer flexibel vilket resulterar i en underbemanning. På det här viset går Swissport in i förhandlingar om nya kontrakt/kunder och dumpar priserna eftersom de inte respekterar kollektivavtalen. Sommaren 2013 tyckte management i Bryssel att man inte behövde anställa extrapersonal. När behovet blev akut tyckte samma ledning att de kunde lösa problemet genom att flyga in billig arbetskraft från Rumänien för att rädda verksamheten. När fackliga representanter protesterade började Swissports ledning återigen smutskasta dem, baktala dem och göra allt för att de skulle framstå i dålig dager gentemot sina arbetskamrater. Swissport splittrade det företag de tog över i Bryssel. Från att ha varit ett företag som bedrev Ground Handling, Cargo Handling och Cleaning blev det ett företag för Ground Handling och ett företag för Cargo Handling. Cleaning lade Swissport ut på en underentreprenör. Våra norska fackliga kollegor ställde frågan till Swissport angående underentreprenörer när Swissport besökte Oslo och fick till svar att Swissport inte använder sig av underentreprenörer. Enligt Kurt Callaerts försätter Swissport arbetarna i omöjliga situationer. Swissport vill inte investera i utrustning. Om en arbetare klagar över att det saknas utrustning får han höra att han ska arbeta, inte klaga och att en eventuell försening är hans fel och att han kan få sparken! I ”The Swissport Way” är allt arbetarnas fel. Om utrustning är trasig är det arbetarens fel. Swissport vill inte kosta på reparationer. Om arbetaren använder trasig utrustning är det hans fel. Om det uppstår en skada på flygplanet vid lastning/lossning p g a trasig utrustning var det hans fel eftersom han som använde den. När de fackliga begär tid för t ex möten ersätts de aldrig i produktionen. Istället går Swissport runt, vänder sig direkt till arbetarna och ifrågasätter vad facket håller på med. De påpekar i samma veva att ni andra måste jobba hårdare nu eftersom er kollega svikit er och istället gått på ett värdelöst möte. Vi tror att det är viktigt att vi som förtroendevalda har fått med oss denna bild ifrån Bryssel. Lika viktigt är det att förmedla denna bild av Swissport vidare till medlemmarna. Vi tror likaledes att det är oerhört viktigt att vi, fackföreningarna och medarbetarna i våra tre länder, tydligt visar att vi har god kontakt med varandra och att vi har haft - och att vi fortsättningsvis kommer att ha - kontinuerliga möten både ”live” och på nätet, då vi delgavs känslan av att Swissport arbetar med det gamla beprövade ”Söndra och Härska”-konceptet. En hemsida som kan vara av intresse är den danska motsvarigheten till CFF Klubb 2 som heter sgsklubben.dk. Med vänlig hälsning, CFF Klubb 2 genom Conny Petrini, Mattias Svensson och Erik Bohlin
Posted on: Wed, 24 Jul 2013 10:50:02 +0000
Trending Topics
Recently Viewed Topics
© 2015