Läskigt men tryggt En affärsman och innovatör, som jag jobbat ihop med, är i ett grannland på kundbesök, och jag studerade ett foto jag fick i några minuter och var sen tvungen att göra press-kaffe, och få i mig det och studera uppenbarelsen tre minuter till. Jag fick nästan hicka... Mellan 1967 och 1983, fram till hans död, hade jag en mycket bra men udda människa i mitt liv, som var lärare i min skola, dock aldrig min. Han dog som nummer två i AIDS i landet, och mitt under den värsta hysterin. Eftersom jag var på Roslagstulls sjukhus i princip varje dag fanns det folk som var rädda även för mig. Man kan väl säga att jag är en av dem som visade vägen att AIDS inte smittar socialt, och när diagnosen kom var det ändå kört. Hade det smittat socialt hade jag kanske åkt dit flera månader eller år innan man visste ens det. Jag skrev en del lugna-nu-ner-er-artiklar i AB vilket är fånigt eftersom de stod på med hjälp av löpsedlar, åt andra hållet, i säkert ett år. Jonas Gardell har ojat sig enormt över denna tid vilket jag finner löjligt. Det är helt rätt tänkt att skydda sig mot livsfarliga sjukdomar. Vad tänker han med? Det är väl inget att tjafsa om att man ska ha handskar vid salmonella, AIDS, o.s.v. Barnrumpa. 80-talet var märkligt så långt att det innehöll enormt mycket rädsla; allt ifrån AIDS till mordet på Palme, som för många av oss innebar att vi under minst ett dygn undrade om Sverige skulle invaderas. När jag fick syn på kollegan, som gör affärer i Norge, kom miljoner minnen åter för han var något så in i hästväg lik min gamla lärare; samma ljusa skinnjacka, uppsyn, ja allt. Jag fick verkligen nästan en chock, och det var nära att jag sa: - Nej, men hej! Är du (!) här, nu igen!!! Vore ju rätt kul om min gamla lärares själ återvänder... hur nu det har gått till?!? Inget förvånar ju mig längre... men det känns lite maxat, om vi säger så. 30 års saknad botas, eller vad?
Posted on: Sat, 20 Jul 2013 13:36:47 +0000
Trending Topics
Recently Viewed Topics
© 2015