"Man klarar inte att vara pedagogisk hela tiden" Jag hör påståendet ganska ofta. Som att föräldrar bör sträva efter att vara pedagogiska (men att man inte alltid orkar). Jag vill aldrig vara pedagogisk! Jag tror att ungarna ogillar starkt när vi föräldrar leker pedagoger och pratar med snäll röst fastän de känner att vi är förbannade. Jag tror inte att de tycker om när vi försöker förklara och undervisa om "hur man gör", "vad som passar sig" och vad som "inte är okej". Jag tror att barn föredrar att vi vuxna är ärliga och personliga - och samtidigt respektfulla. Att vi berättar när vi känner oss arga, stressade och ledsna. Att vi berättar vad som är viktigt för oss (och inte låtsas som att vi pratar på hela mänsklighetens bekostnad), vad vi gillar och ogillar. Barn mår bra av att veta att de lever med verkliga människor. Människor som känner, behöver och längtar. Människor som gläds och förundras, men också sörjer, tvivlar och prövar sig fram. Människor som de kan identifiera sig med, som är precis som de själva.
Posted on: Wed, 02 Oct 2013 08:56:27 +0000
Trending Topics
Recently Viewed Topics
© 2015