Märklig känsla att gå in på ett café i en liten by tusentals mil hemifrån och bli igenkänd för sin musik. Där cafébesökarna vet bättre om när och var jag ska spela än jag! I butiken kände tjejen i charkdisken också igen mig och frågade när konserten skulle börja. Vi, drösisen och jag åkte ner mot Big sur till HML för att träffa en god vän, och gjorde ett smörgåsstopp på Big sur lodge, där jag gjorde min allra första USAspelning för x antal år sen. Doften av redwoodträd och öppen brasa tog mig tillbaka. Väl nere på Henry Miller var min vän inte där, men killen i entrén kände också igen mig sen tidigare spelningar. Tror drösisen plötsligt förstod att det jag gör är på riktigt, inte bara ett sätt att leva, utan också ett yrke. Att underhålla, roa, ge folk något att se fram emot på fredagen. En öl, ett glas vin, musik, några skämt, 2 timmar man kan ta med sig hem och le åt, njuta av, förhoppningsvis tänka tillbaka på och kanske rent av längta till nästa gång jag kommer förbi för att igen, underhålla och nöja. Kultur folks, är det kugghjulet i navet som gör att det tråkiga i livet blir utståbart!
Posted on: Tue, 22 Oct 2013 01:58:56 +0000
Trending Topics
Recently Viewed Topics
© 2015