Måndag 28/10 i Rootsyland Höststormarna är på väg in. Min har just mojnat. Jag är helt utpumpad efter en omtumlande helg i Rootsyland.Det har varit väldigt mycket Rootsykonserter i helgen. Fantastiska recensioner av Coolants, Nolan, Temperance och uppskattningen för den här upplagan av Triple Troubadours 3 har varit grym. Det är dock inte det som har stannat hos mig den här gången. Även om vi gör något vi älskar och vill göra bra är inte allting, alltid bra i Rootsyland. Det kan inte vara det när vi har med människor och inte minst mänsklighet att göra. Det är ingen hemlighet att en av våra artister brakade ihop och långt under sin egen värdighet uppträdde på Bluesfestivalen i Östersund i fredags. Sådant sprids idag snabbt över nätet och när en recension kommer som speglar tragedin så är det lätt att dela vidare på FB och kommentera lite snett uppifrån om vad som hänt. Min första reaktion när jag blev informerad av min vän Morgan Hall om det inträffade var att jag skrattade och såg det absurda i det. Den känslan övergick dock snabbt i att jag blev upprörd och såg det oacceptabla och oproffsiga i de inträffade. Klockan var mycket och händelsen lämnade mig sömnlös. Efter mycket vändande och vridande så kom skammen över mig. Jag har sett Rihanna hög och sjuk på P&L, sett Shane Mcgowan drägla och yra sig igenom en Pogues konsert på Hovet och lidit mig igenom konserter med kringresande vrak utan kompass och värdighet. Jag har alltid ondgjort mig om det syniska i att exploatera människan på det sättet och det äckliga med att stå mitt i pöbeln som betalar för cirkusen. Jag har satt skrattet i halsen och är inte längre längre arg. Ingen människa som är i balans och mår bra utsätter sig själv för det Lydia gjorde i fredags. Däremot vet jag att Lydia är väldigt ung och har anlag för att gå in i depressioner. Jag vet också att Lydia representerar så många artister därute som jobbar hysteriskt hårt för väldigt lite pengar och under ständig stress och press. I Lydias fall är drivkraften att få möjligheten att få ur sig det där som gnager. Hon skriver ständigt ny musik och i motsats till den bilden hon delvis själv skapat så är hon en lugn och bildad person. En lillgammal nyvuxen som lever ett ganska absurt liv. Det första jag pratar med Lydia om när hon landat på Arlanda är vilka böcker hon har med sig. Hon blir alltid glad och visar upp böcker jag inte visste fanns men som jag förstår att man inte tuggar i sig helt enkelt. Jag gillar verkligen Lydia. Hon är osocial och blyg men samtidigt väldigt speciell och snäll. Det innebär inte att jag ser mellan fingrarna på det som hänt eller att jag kan delta i det som bara har rikting neråt. Jag känner dock för Lydia och hennes band och vet att dom inte vill uppleva samma förnedring igen. Om dom har verktyg för att förändra det vet jag inte. Recenten kallade konserten för helt kärlekslös. Det tror jag inte Mike Farris skulle hållit med om. Mike Farris kommer och startar sin turné på Onsdag. Han har gjort den definitiva versionen av Mary Gauthiers hymn Mercy Now. På onsdag kommer jag sitta i Bjurfors Kyrka och höra honom sjunga den. Jag är ganska säker på att tårarna kommer rinna och att Lydia kommer finnas med i mina tankar. Just nu är det inte kul för mig i Rootsyland. Alldeles för mycket som trycker på och jag utför inte det jag ska till min egen belåtenhet och ibland inte till andras. Det är så i perioder när vi kör hårt. Kanske för hårt? Förmodligen. Därför behöver jag lite Mercy Now, Jag vet att Lydia behöver lite Mercy Now, och jag tror mig veta att vi alla behöver lite Mercy Now, Med hopp om kärlek och förståelse Björn
Posted on: Mon, 28 Oct 2013 08:40:44 +0000
Trending Topics
Recently Viewed Topics
© 2015