Måndag Lille pojken studsar en aning oregelbundet nerför den gamla furutrappan. Begränsad av det faktum att hans mjukisbyxor liksom är vridna ett kvarts varv åt höger. En strumpa med Janne Långbens-passform pryder hans ena fot. Den andra har i handen. Med den dirigerar han mig. Pappa öppna dörren!, säger han bestämt och pekar med strumpnäven mot ytterdörren. Jag gör som han säger. Vi tittar ut en stund. Jag ser inget anmärkningsvärt, men det gör tydligen han. Då han bedrövad utbrister: Nähää, ingen snö idag heller!, han stänger resolut dörren. Tittar på mig allvarligt, men hans yrvakna uppseende med en vild måndagsfrisyr och med kläderna kors och tvärs, förstärker dock inte hans gruvsamma mimik. Jag är av spänd förväntan, vi liksom fastnar i stunden. Jag ser på min son. Han är så otroligt gullig och jag vet någonstans att det han är i begrepp att säga förmodligen kommer att vara helt magiskt. Kan knappt hejda mig från att lyfta upp grabben och ge honom en björnkram. Sen kommer det: Pappa, jag vet inte om jag tror på tomten längre.... Medan jag försöker övertyga honom att tomten inte har med snön att göra, Googlar jag förtvivlat 10-dygnsprognoser. Jag som bara har gått och småmyst i oktobervärmen, har tydligen bytt åsikt på en halv minut. Helt plötsligt längtar jag efter vintern. Jag skrapar gärna isiga rutor eller skottar ett ton snö 06:00 varje morgon,bara min lilla pojke inte tvivlar på tomten.
Posted on: Mon, 04 Nov 2013 08:43:20 +0000
Trending Topics
Recently Viewed Topics
© 2015