Nu är en dag i juni. * Sommaren är här. Jag vaknar mycket tidigt. Solen har nyss gått upp. Den lyser och den värmer och gör allting ljust och glatt. Den väcker skogens fåglar. Den väcker min lust. Att skriva. Det är därför jag är här. Vid datorn Just Nu. * Jag tar datorn under armen och traskar ut stund. På landsbygden är jag. På Klivinge gård. Här är vackert och lugnt. Bilar finns. Men kommer sällan. Vid den tidiga tid vi befinner oss just nu kommer ingen bil. Det kan jag nästan lova. Ja, jag lovar det. * Jag tänker tillbaka på min barndoms hemby Frödinge. Mitt i den lilla byn korsade två vägar varandra. Intill korsningen låg Helge Larssons affär med en bilmack. Bilmacken hade ett litet tak. Den lilla platsen under det taket var vår mötesplats. Platsen hette ”Gata”. Vi behövde inte bestämma med varandra om att träffas där. Det var bara att på söndagarna gå till ”Gata”. Om ingen fanns där när jag kom dit så kom det efterhand alltid någon att tala med som ung och vuxen. * De äldre berättade om människor som levt tidigare i bygden. De berättade om vad som hänt under veckan som gått. De berättade tråkiga saker och glada saker. De berättade vitsar och givetvis skvaller. Alla pratade om FBSKs matcher i fotboll. Jag som spelade i A-laget fick inför matcherna veta hur jag skulle göra kommande match. Efter matcherna fick jag veta hur jag skulle ha gjort istället för att göra som jag gjorde när jag fick målchans och missade den i den senaste matchen. * Det fanns alltid någon som visste allt om alla. Och det han visste ville han berätta. Nyhetsspridaren som visste allt om alla på ”Gata” var alltid en man. Kvinnorna kom inte till ”Gata”. De hade sina kafferep där de behandlade bygdens händelser och skvaller som männen behandlade skvallret och händelserna på ”Gata”. Kvinnorna på kafferepen och ”karlapratet av karlarna på Gata” behandlade allt som hänt i bygden. TV fanns inte. Radio fanns och Vimmerby Tidning. * Mötesplatserna på Gata och i hemmen på kafferepen gav viktiga lokala nyheter. Det som jag tycker var viktigt med mötena på ”Gata”var att alla var med och lyssnade. Alla hade inte lika mycket att berätta men alla hade något att säga. Dessutom fick alla del av det som berättades. De stod intill varandra och pratade och lyssnade. De hade direktkontakt med varandra. * Jag sitter nu med min dator på en sten under Asken Yggdrasil. Yggdrasil har funnits på sin plats i minst tre hundra år. Tänk om jag kunde länka in Yggdrasil på min dator så att jag kunde prata med den. Tänk vad den skulle kunna berätta för mig om människors liv genom åren. Jag skulle vilja veta hur människor tänkt förr. Folket på 1700-talet har haft samma levnadsbetingelser som vi har i dag. De har fötts och de har dött. Vad drömde de om för samhälle? Hur såg deras Land Fantasia ut? Jag kan läsa i historieböckerna om tider som varit. Men det räcker inte för mig. Jag vill veta direkt från dåtidens människors hjärnor hur de tänkte medan de levde. Jag vet att jag aldrig får veta den riktiga sanningen om folket som sett Yggdrasil växa upp och bli ett stort vackert träd. Jag skulle vilja att några som bott på Klivinge gård kom till mig så jag kunde ta med dem till Stockholm. Vi skulle åka tunnelbanetåget från T-centralen till Norsborg. Mina gäster skulle få se alla dem som sitter och pratar i eller ”grejar” med sina små apparater som är både datorer, telefoner och TV-apparater samtidigt. Med på den resan skulle jag också ta några av de män som möttes på ”Gata” i Frödinge när jag var mycket ung. * Hur skulle 1700-talsfolket tänka? Hur skulle 1940-talsborna tänka på vår resa med tåget? Skulle de tro att det är sant det de ser. Skulle de tro att Stockholm ligger i Sverige när de får höra alla olika språk som talas i telefonerna runt omkring dem i vagnen. Skulle 1700-talsfolket tro på att det inte är hästar som drar tågen framåt? * – Du ska veta Knut att det är viktigt att alla samhällen har bra mötesplatser. Människor mår bra när de kan vara tillsammans med varandra. Ingen skall behöva vara ensam jämt i livet. Det sa Ulla i Landet Fantasia till mig igår. 1700talsfolket skulle kunna berätta för mig om sina mötesplatser. Skedde mötena i ladugårdarna och på kyrkbacken? Det skulle jag fråga dem. Frödingefolket vet vi redan hur de träffades på ”Gata” och på symöten. Hur skulle mina gäster uppleva dagens samhälle där vi istället för att träffas ringer till varandra var och varannan minut var vi än befinner oss. Vi möts mun till öra istället för öga mot öga. Om sanningen ska fram. Och det ska den. Så möts vi numera mycket ofta på restauranger och barer. Dessa har vuxit upp som svampar ur jorden. * Vi kan konstatera att vårt land förändrats oerhört mycket under den tid Asken Yggdrasil levt med oss människor på vår jord. Nu har jag lust att äta frukost utomhus i morgonsolens ljus. /Knut K
Posted on: Sun, 30 Jun 2013 06:03:25 +0000
Trending Topics
Recently Viewed Topics
© 2015