När jag önskar att det är sista andetaget hon tar. Idag upplevde jag något jag aldrig upplevt förut. Jag önskade att någon tog sitt sista antagen i livet och att jag satt bredvid. Mormor som ligger på dödsbädden sedan en vecka sedan. Hon äter eller dricker inget. Hon har slutat att kommunicera utan med endast ett ord. Vid frågor hon inte vill svara på så sluter hon bara ögonen. Kroppen har vid 96 års ålder bestämt sig, nu är det klart! Så idag när jag skulle gå hem vid 19:00 så säger jag hejdå, klappar henne och säger jag älskar henne och att jag kommer förbi imorgon eftermiddag igen om hon inte redan hunnit somna in. Då sträcker hon upp handen utan att säga något och jag greppar den. Hon släpper inte taget. Känner en känsla av att detta säger något, jag stannar kvar. Sitter med hennes hand som jag klappar hela tiden. Hon faller i sömn, djupare än jag märkt den senaste veckan. Andningen blir lugnare stillsammare. Jag börjar räkna sekunder mellan varje andetag hon tar, 3 sekunder 6 sekunder 12 sekunder tillbaks till 3 sekunder igen. Vårdpersonal kommer och går och normalt så brukar hon öppna ögonen när hon hör ljud men inte nu. Jag fortsätter att räkna andnings uppehållen, 4 sek, 7 sek 12 sek 20 sekunder man hör knappt andningen. Emellanåt så rycker händer och kropp till i darrningar. Har en känsla av att nu är vi i slutfasen och jag vill att det ska vara slut för henne. Efter år av sår som aldrig läker, hjärta som inte funkar, blodtrycksfall som gör att hon ramlar osv samt att hon faktiskt har sagt att hon inte vill leva längre så önskar jag i detta läge inte något annat än att hon ska få sin önskan. Nattvaket kommer vid 21:00, vi kan inte sitta hos henne dygnet runt och på hennes vårdhem är det bestämt att ingen ska dö ensam, så kan familjen inte vara där så ska i slutfasen i livet någon av de som vårdat henne och känner henne finnas där. Vi pratar lite och jag säger att jag stannar en stund till varvid nattvaket går ut. 3 sek, 15 sek osv, andas hon alls hör ingenting, rör sig bröstkorgen. Japp det gör den och sedan helt plötsligt så ökar andning fast hon sover och låter normalt igen. Kl är nu 22:30 och hon öppnar ögonen tittar lite runt omkring och på mig helt klart med hennes knallblåa ögon. Jag böjer mig över henne för jag har bestämt mig att nu ska jag gå hem och då kommer ett klart och det tydligaste ”HEJ”. Därav att jag i ca 3,5 timmar suttit och räknar andetagsstillestånd och hela tiden trott att det var det sista jag hörde. Och fortfarande så önskar jag att innerst inne att det att något av de andetagen hade varit de sista för hon har levt sitt liv och kroppen har sagt att nu är det klart. Men jag har känslan av att detta var min sista kväll med mormor, men hennes vinnarskalle kan var envis om att bli den som överlevt längst på avdelningen hon ligger på, så vi får se imorgon om jag sitter där och räknar andningsuppehåll igen med en önskan om att jag hör det sista andetaget med hennes hand i min.
Posted on: Sun, 06 Oct 2013 23:53:17 +0000
Trending Topics
Recently Viewed Topics
© 2015