Några tankar kring lördagens Music & Arts. En för mig okänd sångerska som jag tyvärr inte uppfattade namnet på trots dirigenten Hans Eks presentation trollband oss i går med sitt fenomenala tolkning av Bowie tillsammans med Modern Fantazies och stort slagverk och blås. Enastående tolkningar av Stockausen och Bono mfl . Lysande ljud och en eloge till dessa musiker som på årets varmaste dag - hittills - orkade spela på den glödheta scenen oavbrutet i över en timme. Och sist i den ljumma lördagsvällen Sixto Rodriguez. På grund av sin dåliga syn leds han in på scenen. Med hatten djup neddragen som skymmer ansiktet och lite böjd sitter han sedan där, och det är närmast rörande när gitarrsolisten efter varje låt skyndar fram och viskande hjälper honom. Rodriguez plockar på gitarren för att finna ackorden och så kommer de - "Sugerman", "I wonder" och alla de andra melodierna som jag lärt mig tycka om via filmen "Searching for Sugerman" . En ung tjej strax bakom mig i den packade publiken sjunger överlycklig med i alla sånger. I balladerna inga glimmande cigarettändare som förr, nu skimrar hundratals mobilskärmar. Rodriguez mellansnack tillhör de speciella: Två kannibaler äter upp en clown. Den ena kannibalen till den andra: "Don´t you think that tasted a little bit funny?" Och rösten finns där, och bandet bakom honom är uppmärksamt och följsamt och det är närmast omöjligt att inte tycka om denna man. Stockholm, avslutar Rodriguez, det har varit en ära, glädje och ett privilegium. Och så tar Sixto av hatten och bugar djupt för oss innan han - denna 71 årige musikant - lämnar scenen. Och det blir lite magiskt i den svarta natten.
Posted on: Sun, 04 Aug 2013 07:18:43 +0000
Trending Topics
Recently Viewed Topics
© 2015