Summering av dagens 3 km löpning: värmer upp lederna lite lätt. Kör igång och känner hur leder, muskler, rygg och fotleder chockas. Nu är han igång igen tänker kroppen. Snart är stelheten borta, benmuskulaturen rätar ut sig och benen känns lika långa. Ovanligt! Atrosen i fötterna säger hej men försvinner fort. Första uppförsbacken! Tungt. Svetten sprutar. Hörlurarna faller ur. En uggla flyger förbi. Stan sorlar längre bort. LV6 syns och backen är borta. Steglängden ökar men allt gör ont. Runkeeper meddelar att jag ligger före mina tidigare tider i år. Nedförsbacke! Sträcker ut. Skarpt uppför. I med hörlurarna. "Born to raise hell" inspirerar! Uppe på krönet! Känns tungt men bra tid på G. Aj! Diskjävel!! Fk Johanssons ord i huvudet: "Smärta är bara vekhet som lämnar kroppen". Mycket vekhet idag då ja!! Smärtan släpper. Andningen tung men benen starka! Plågar mig ner i sänkan, piskar mig upp! Blodsmak! Vill sluta men icke! Följer Dr Cox från tv6 scrubs fys-filosofi och motiverar mig med skam, skuld och självförakt!! Är man grandios så är man och då måste man sätta sig själv på plats! Sista kilometern. Andra andningen! Smärtfri. Känns lätt. Släpper lös vansinnet! Kolliderar nästan med en grupp trötta pensionärer som är ute och fingår i natten. De hoppar skrämda undan. Måste inge en lika dysfuktionellt som skrämmande- tillika märkligt imponerande intryck! 110 kg vansinne snubblar fram med blandade krumsprång viftandes med armarna som en påtänd väderkvarn. Sträcker ut mig och ger allt! Muskelarbete. Munnen är en JA37 jaktviggens insug och benen pumpar som ett ånglok. Runkeeper meddelar att jag är på väg mot en lovande tid och jag ger ännu mer. Sprint fullt ut som jag kommer hålla in i mål. Snor och svett sprutar och jag skäller ut mig själv inne i skallen och ångestfyllt ökar jag takten när KAPOOW!! Det måste sett ut som prickskyttescenen i saving private Ryan! När de stora SS-soldaterna handlöst faller döda ner. Innan jag fattat vad som hänt åker händerna upp och klämmer ihop min luftstrupe. Något har träffat svalget och sitter i halsen. Benen slås ihop och skjuter kroppen snett upp framåt i ett längdhopp som hade imponerat på min gamla gympalärare. Jag kanar fram i grusen med händerna runt halsen. Något vibrerar i strupen. Jag vill hosta men lungorna var tomma när detta djävulens verktyg tog min hals tills dess boning. Måste dra in luft men äcklas. Andas kort in, sätter en klump med vibrerande ben och vingar i luftstrupen, dra ner luft, hostar, fräser, klöks och vill spy när insekten gör ett hopp till matstrupen och fladdrar ner förbi sväljreflexen...point of no return! Glups! Smack! Rap! Jag svalde insekten! Insekt och insekt! Snarare en säl med vingar! Inser att detta måste vara iscensatt av den sataniska organisationen F.F.F.F.B.B (fula feministiska folkfronten för byxkjolens bevarande...ligger alltid i öppen konflikt med dom). Tröstar mig med att det är mest protein i en tordyvel. Spottar och ger upp försöken att spy upp den. Springer klart sträckan. Tiden åt helvete! Löpning suger fet och är så korkat! Rimmar dåligt som dryck efter träning men det blir en whisky att skölja ner det beska krypet med. Djur i bur! De har fan inte i naturen att göra!
Posted on: Sun, 07 Jul 2013 23:03:04 +0000
Trending Topics
Recently Viewed Topics
© 2015