Så har vi Gustav Fridolin. Gustav spelar på sin ungdom med referenser och metaforer till festivaler och populärkultur. Han inleder med en memorabel hyllning till människans känsla och passion. Han tar upp en hel del olika politiskt aktuella områden. Långsiktighet, arbetspolitik, skolpolitik, jämställdhet (om än alldeles för kort), EU, övervakningen och givetvis klimatfrågan. Dessutom kunde han leverera relativt konkreta åtgärder på de flesta punkterna. Bra. Alliansen fick pikar om sin oansvariga miljöpolitik (m.m.) och blev förlöjligade med en metafor. Upprepade gånger vände sig Fridolin mot Folkpartiet och Centern, vilket jag tolkade som att han försökte riva upp Alliansens skavsår och kanske skapa en ny, grön sammarbetspakt (helt min egen teori). Kritik: 1. Trots att talet hade en väldigt tydlig inledning blev det snabbt grötigt med en yvig disposition och många olika topiker. Samtidigt visade Fridolin dock tydligt var partiet står i de olika frågorna. 2. När Fridolin gick in lite på jämställdhet pratade han samtidigt om äldrevården och deras arbetsförhållanden. Detta gav mig intrycket av att han räknade: Kvinnor = Vårdpersonal. Riktig jämställdhet och HBTQ-frågor uteblev helt i talet. Synd.
Posted on: Fri, 05 Jul 2013 09:31:01 +0000
Trending Topics
Recently Viewed Topics
© 2015