Tro eller tro sig veta? Vi är alla olika och vissa av oss tror saker, andra har svårare för det och känner att de behöver känna att de vet, att det de tror på har en vetenskaplig grund. Jag säger inte att det ena är bättre än det andra, båda förhållningssätten behövs verkligen. Jag tror att en kombination av de två sätten ofta kan vara av godo. Dock kan jag se att båda sätten har sina brister. Att tro på allt vad en religiös ledare säger, bara för att han har en speciell ställning inom just denna församling, eller rakt av tro på allt som någon skrivit i en andlig bok tror jag kan vara direkt förödande. Att helt sluta tänka själv och blint följa någon eller något annat är inte något jag skulle rekommendera någon. Och… Även vetenskapsmännen kör rejält i diket och de gör det förvånansvärt ofta med tanke på sin hantering av evidens. Det som var etablerade sanningar inom t.ex. fysik och astronomi för 50 år sedan, är nu, till delar, direkt ”felaktigt”. Att samma partikel bara kan finnas på ett enda ställe vid ett givet tillfälle har länge varit fullständigt självklart. Partikelacceleratorn i Cern har visat att denna självklarhet inte stämmer rent vetenskapligt. Förstå mig rätt – jag anser inte att vetenskapen inte är bra eller att den inte skall lyssnas till. Ofta kan jag tycka vi hade mått mycket bättre om vi lyssnat mer på vetenskapen och mindre på t.ex. populärvetenskapen. Inom området självkänsla är detta tydligt. Om du istället för att lyssna på föredragshållare som mer eller mindre enbart pratar ur egen erfarenhet eller läser populärvetenskapliga böcker om självkänsla och jämför det med vad vi rent vetenskapligt vet om hur hjärnan fungerar, prioriterar, mm, så blir skillnaden skrämmande stor. Jag har inte läst jättemånga populärvetenskapliga böcker i ämnet, men samtliga jag läst, ger råd och har metoder som helt eller till delar, sett ur ett vetenskapligt perspektiv, får en rakt motsatt effekt än det förväntade. Just detta med självkänsla är ohyggligt komplicerat och risken att personer med rejält låg självkänsla får ännu sämre självkänsla av just råden från populärvetenskapen är väldigt stor. Få är dem som är rädda för vetenskapen, men desto fler är dem som är rädda för det som inte går att bevisa. Oavsett vad du tror på så är just detta att inte döma andra en av mina starkaste övertygelser när det kommer till att röra mig bland denna typ av frågor. Med risk för att själv döma Christer Sturmark, ordförande för ”Humanisterna”, kan jag ibland uppleva att han har viss förbättringspotential vad gäller att inte döma. Jag inser själv att jag varken kan, bör eller vill ändra vad andra människor väljer att tro, det är deras ensak och något de måste ta ansvar för själva. Artikeln nedan fick mig att tänka på just Christer, då han vid något tillfälle använt just tron att månen skulle påverka hur vi sover som just skrock och/eller farligt förledande newage. Hoppas någon i hans bekantskapskrets på ett värdigt, vänligt och ickedömande sätt informerar honom om att han kanske borde hitta andra exempel på farligt skrock. I alla fall när han pratar i mer vetenskapliga sammanhang…
Posted on: Fri, 26 Jul 2013 11:53:25 +0000
Trending Topics
Recently Viewed Topics
© 2015