Vi väljer vår attityd Mina första riktiga utbildningar efter gymnasiet fick jag under de tio år som jag var yrkesofficer i försvaret. När jag i början av min karriär som ung officer kom hem från min första officersutbildning och skulle ha värnpliktiga så var jag rejält osäker på mig själv och nervös inför kommande uppgifter. Många av de värnpliktiga som jag hade var äldre än mig och en del kände jag även sedan tidigare. Det var då de äldre officerarna sa att en kaxig attityd döljer oceaner av osäkerhet. Den använde jag i min attityd mot soldaterna i ett antal år bara för att dölja min osäkerhet och den funkade okej men långt ifrån bra. Jag fick dock ingen vidare bra och djup kontakt i början av min karriär med mina soldater när jag sprang omkring och var kaxig. Med åren när jag blev mer trygg i min roll så hade jag fantastisk kontakt med många av mina soldater och en del av dem har jag kontakt med fortfarande efter mer än 25 år. Långt senare i livet när jag reflekterade över detta uttryck kom jag på att ”en kaxig attityd döljer oceaner av osäkerhet” egentligen bara var en omskrivning av att ett kaxigt självförtroende döljer din taskiga självkänsla. Nu när jag har vältränad självkänsla så behöver jag inte vara kaxig mot min omgivning utan kan vara mig själv som den härliga person jag är och jag hoppas att du kan vara den härliga person du vill vara. Idag när jag har en vältränad självkänsla, vilken jag tränar varje dag med olika verktyg, sär min attityd mot andra baserad på hur jag vill vara och inte utifrån hur jag som förut trodde att andra ville att jag skulle vara. Det är bara vi själva som kan välja vår attityd och ingen annan som kan göra det åt oss. En skön historia som jag fick mig tillsänd en gång, beskriver det på ett bra sätt. Tyvärr vet jag inte dess ursprung men den är bra i alla fall. I ett gammalt kloster där de gamla munkarna höll på att tjata livet ur varandra, gick abboten i väg till en rabbin och frågade hur de skulle göra för att få tillbaka den goda stämning de haft en gång, och vara ett attraktivt kloster för människor.Rabbinen funderade länge och sa sedan att ”kanske en av er är Messias..” Munkarna blev mycket konfunderade när de fick höra vad rabbinen sagt, och såg på sig själva och varandra med stora frågetecken i sina ansikten. Men det blev en något vänligare stämning vid kvällsmaten, för om någon av de andra var Messias så kunde man ju inte vara otrevlig mot honom, och var det så att man själv var Messias, så var det ju otänkbart att bete sig ohövligt. Några månader senare körde ett ungt par vilse i trakten, och var tvungna att ta in på klostret över natten. När de åkte därifrån sa de till alla att ”visst var det ett gammalt kloster och gamla munkar, men vilken himmelsk atmosfär det vilade över stället…”Så spreds det goda ryktet om klostret och människor började vallfärda dit och yngre män kom för att vilja bli munkar på klostret. Reflektion:Vad var egentligen Rabbinens gåva till munkarna och vad kan den här historien lära oss? Om attityder? Om feedback? Om vår syn på oss själva? Torkild Sköld
Posted on: Tue, 29 Oct 2013 08:10:18 +0000
Trending Topics
Recently Viewed Topics
© 2015