Detta tal höll jag ikväll på minnesstunden för narkotikans offer: Vi har samlats här för att minnas narkotikans offer. Vissa av er är här idag för att tända ett ljus och hedra minnet av anhöriga eller vänner som inte finns med oss längre. Jag har ingen särskild person i mitt liv som jag står här för idag. De människor jag känner som levt med narkotikamissbruk är som tur är alla idag nyktra. Ändå är det viktigt för mig att varje år vara med vid den här manifestationen. Det lidande som narkotikan skapar är nämligen inte enbart något som angår den enskilde missbrukaren eller hens anhöriga. Narkotikan är ett samhällsproblem och som samhällsmedborgare kan jag inte stillatigande se på när medmänniskor dras ner i drogmissären. Ingen av oss kan med säkerhet säga att narkotikafrågan inte angår oss, att vi aldrig kommer bli drabbade. Ingen av oss kan vara säkra på att ingen som finns i vårt liv och som vi bryr oss om inte en dag kommer bli offer för narkotikan. Och eftersom vi lever tillsammans i ett samhälle så förlorar vi alla på det våld, den otrygghet, den sociala och politiska passivisering som narkotikan skapar. Som vi uttrycker det i IOGT-NTO:s alkohol- och narkotikapolitiska program: missbruk verkar passiviserande och minskar individens engagemang eller förmåga att göra något åt sina egna, sin omgivnings eller samhällets problem. Vi behöver alla varandra, vi har inte råd att förlora någon mer till drogbruket. Därför blir jag mycket oroad av de narkotikaliberala tendenser i samtiden som vill göra narkotikamissbruket till den enskildes ansvar, särskilt i kombination med de tendenser som förespråkar billiga behandlingar av missbrukets symptom istället för en verklig kamp mot problemets rötter. IOGT-NTO-rörelsens ideologiska grund är tanken om alla människors lika värde och lika rättigheter. Däri ingår rätten till ett rikt och fritt liv utan droger. Detta måste gälla ovillkorligen för alla människor. Alla måste ha rätt till, inte enbart ett liv utan de värsta symptomen av missbruk, utan ett rikt och fritt liv utan droger. Alla måste ha rätt till samhällets stöd för att kunna uppnå detta. Som politiskt aktiv får jag allt oftare höra att frågor om substitutionsbehandling eller sprututbyte inte hör hemma inom narkotikapolitiken utan är rena sjukvårdsfrågor. Jag tror det är fel väg att gå. Jag tror att vi behöver en narkotikapolitik som inte handlar enbart om juridiska frågor utan som innefattar hela spektrat av vård, bostad, arbete, socialförsäkringar, drogfri fritid och så vidare. Allt som krävs för att människor ska kunna leva ett rikt och fritt liv. För mig som nykterist är det också viktigt att fastslå att en effektiv alkoholpolitiken utgör grunden för en framgångsrik kamp mot narkotikan. Vi vet att det finns ett tydligt samband mellan narkotikabruk och riskabla alkoholvanor. Vi behöver en sammanhållen drogpolitik som vilar på restriktiv alkoholpolitik och nolltolerans mot all narkotikahantering. Vi kan alla agera för ett samhälle fritt från droger, oavsett om det är i våra roller som politiskt aktiva, i våra yrkesroller, i rollen som föräldrar, syskon eller vän. Vi delar denna stund tillsammans för att minnas narkotikans offer. Sedan går vi ut och fortsätter tillsammans kampen för att trycka tillbaks narkotikan.
Posted on: Fri, 01 Nov 2013 18:23:23 +0000
Trending Topics
Recently Viewed Topics
© 2015