Ja hur ska jag börja , humm det är nog bäst att gå rakt på . Mina funderingar om kärlek en del av er vet att jag har levt i ett förhållande i 19 år och vi gick skilda vägar . Nu till temat på min födelsedag mötte jag någon det var som om vi kännt varandra hela livet en , tvillingsjäl ! ? Ja jag vet inte kanske , ibland talar själar till varandra utan ord nu till problemet jag kan inte känna något avsaknad av personen att inte vara tillsammans nej inget , åtrå nej inte det häller , har jag blivit så själsligt skadad att jag inte tillåter mig att känna något , har jag blivit så rädd att ge mig hän på det okända vattnet eller har min /mina övningar meditationer etc etc utvecklat mig till ett högre plan att ge kärlek är lätt men att ta emot det är svårt har jag blivit känslokall ? Humm kanske men tror inte det . Lutar åt att jag har blivit rädd att ta emot kärlek rädd att på nytt bli sviken att förlora någon eller är det bara en bortförklaring ? Litar jag på mig själv ? Eller ?! Kom att tänka på något efter att seperationen var ett faktum 2001 och vi gjorde upp våra mellanhavanden fick jag en innre styrka inget kunde skade mig man kunde lasta hela värdens sorger på mina axlar jag bar det med lätthet om någon orkar läsa denna långa fundering skulle jag bli glad om jag fick någon kommentar på ett eller annat sätt önskar er alla en god natt
Posted on: Tue, 25 Jun 2013 22:34:23 +0000
Trending Topics
Recently Viewed Topics
© 2015