MASSINVANDRINGEN Expressens ledarskribent Anna Dahlberg skriver åter igen klokt och nyanserat kring den extrema svenska massinvandringspolitiken. Denna gång med fokus på Syrienbeslutet nyligen där integrationsminister Erik Ullenhags (FP) “Sverige som han vill ha” går ut på att erbjuda resursstarka illegala invandrare, som har råd att betala människosmugglare tusentals kronor för att ta sig hit, permanent uppehållstillstånd medan pengarna till de som verkligen behöver, i form av biståndsbudgeten, nu börjas användas i Sverige för att upprätthålla luftslottet bara ett litet tag till. Som alltid i sådana här sammanhang är ju risken för dödssynden att bli sammankopplad med Sverigedemokraterna överhängande, så ett klart och tydligt avståndstagande är nödvändigt – denna gång i form av att kalla partiet “främlingsfientliga”. Utöver den fadäsen skriver Dahlberg det många svenskar idag känner inför den ständigt pågående migrationscirkusen. Debatten kring flyktingpolitiken är intellektuellt ohederlig, menar hon. Efter att Ullenhag stått i tv och debatterat mot SD-ledaren Jimmie Åkessson, och samtidigt högtidligt kungjort att han är god och nu tillsammans med regeringen erbjuder alla syrier den hjälp de behöver, blev anstormningen till de svenska ambassaderna i området omfattande. Ullenhag glömde dock att nämna att erbjudandet enkom gäller för de som har råd att betala dyrt för att smugglas till Sverige och ta sig in i landet illegalt. Den humanism som Ullenhag talar så vackert om bygger därför nästan uteslutande på människosmuggling. Det är bara de människor som tas hit av den organiserade brottsligheten via livsfarliga vägar, och därmed lyckas sätta sin fot på svensk mark, som ska få stanna här. Låt oss göra tankeexperimentet att EU:s polis Europol på något magiskt sätt lyckades stoppa all människosmuggling till Europa. Då skulle asylinvandringen till Sverige närma sig noll. Det illustrerar den paradox som flyktingpolitiken bygger på. Alla världens flyktingar som har asylskäl har rätt till uppehållstillstånd här. Men nästan ingen har rätt att komma hit och utöva den rätten. Och de människosmugglare som ändå gör det möjligt för flyktingar att komma in i Fort Europa kastar vi i fängelse. Ändå förs flyktingdebatten som om denna verklighet inte existerade. Migrationsverkets beslut att bevilja permanent uppehållstillstånd (PUT) till alla syriska flyktingar har applåderats unisont i debatten med ett enda undantag – det främlingsfientliga SD. Ingen påtalar det uppenbara: Om Sverige som enda land i Europa beviljar PUT till alla syrier samtidigt som vi håller den legala vägen hit stängd så är det att be om människosmuggling. En hög jurist med insyn i den organiserade brottsligheten kallar det ett “häpnadsväckande naivt beslut” när vi talas vid. Sverige kommer nu att aktivt göda dessa kriminella nätverk. Det vore välgörande med lite intellektuell hederlighet i debatten. Om man verkligen anser att Sverige ska vara en fristad för syriska flyktingar bör man i konsekvensens namn kräva legala möjligheter för dessa nödställda människor att ta sig hit. Det finns inget som hindrar Sverige från att utfärda humanitära visum till de människor som köar utanför våra ambassader och vi kan flyga Herkulesplan till regionen för att hjälpa människor ut ur flyktinglägrens djupa misär. Ändå är det väldigt få i debatten, om någon, som föreslår detta. Det talas i vaga ordalag om att öka de legala möjligheterna att ta sig till EU och Sverige, men ingen preciserar vad hon eller han menar. Troligen beror det på att man någonstans inser innebörden av ett sådant ställningstagande. Om Sverige som enda EU-land skulle sträcka ut en hjälpande hand under den syriska flyktingkatastrofen öppnar vi teoretiskt möjligheten för två miljoner människor att ta den chansen. Sverige ska självfallet föra en generös flyktingpolitik, men vi kan inte göra det på ett sätt som avviker radikalt från resten av Europa. Expressen
Posted on: Mon, 16 Sep 2013 01:47:44 +0000
Trending Topics
Recently Viewed Topics
© 2015