Umm Mohammads sista stund...en omskakande berättelse Detta är en omskakande berättelse om en kvinna, Umm Mohammad, och hur hon dog. Berättelsen är ett exempel på hur godhet leder till ett gott slut vid dödsögonblicket... Detta är den omskakande berättelsen om Umm Mohammad, som satt i en buss tillsammans med nio andra lärarinnor någonstans i Saudiarabien. Under bussturens gång så var det en kvinna som ställde sig upp och bad busschauffören sätta på musik. Vår rättfärdiga syster, Umm Mohammad, höjde sin röst och sade: "Frukta Allâh, jag vill inte höra på musik. Och jag vill inte höra på harâm (det som är förbjudet). Jag vill inte förarga Allâh - så frukta Allâh." Chauffören sade: "Så vad vill du lyssna på? Detta är lärarinnornas önskemål, och du är den enda (som inte vill höra på musik)." Så utan att bry sig om vad Umm Mohammad sade så satte han på musik och spelade upp den genom bussens stereohögtalare, och några bland kvinnorna började dansa. Snart tog chauffören bort blicken från vägen, och plötsligt krängde bussen och kraschade in i vägkanten... Det var en hemsk olycka. Shaykhen som berättar historien sade att när han kom till platsen för att hjälpa till så var det en hemsk syn som mötte honom. Han såg så mycket blod att det var avskyvärt att se. Vissa av kvinnorna hade fått sina lemmar avslitna från kroppen p.g.a. den kraftiga smällen. Vissa av dem hade slungats så långt bort från bussen så att nästan varje ben i deras kroppar var brutet. Det var en påfrestande syn. Shaykhen skyndade för att hjälpa dem behövande, och fann att de flesta var döda. Han såg att busschauffören höll på att ta sina sista andetag, och han närmade sig honom och talade till honom. Han försökte påminna busschauffören att uttala ”Lâ ilâha illâ Allâh” (”Det finns ingen gud [värd att dyrkas] förutom Allâh”). Chauffören bad shaykhen leta efter en särskild kvinna, och säga till henne att han, d.v.s. busschauffören, ger sina hälsningar till henne, och att han ber henne förlåta honom... Shaykhen häpnades över svaret, särskilt att han orkade tala om denna kvinna när han befann sig i det tillståndet som han var i. Shaykhen kunde inte känna igen den kvinna som mannen talade om, men han lämnade busschauffören och började leta. Han fann en kvinna som var mycket skadad, och hennes lemmar var avslitna från kroppen. Hon var inte alls bra täckt, och shaykhen och hans vänner gjorde sitt bästa för att täcka henne. Ingen av kvinnorna var fullt ut täckta med sina kläder. Snart skulle de få se en otrolig syn; plötslig såg shaykhen en kvinna som låg väldigt långt borta från bussen – han uppskattade att avståndet var ca. nio meter. Denna kvinna, Umm Mohammad, denna fromma själ, som alltid varit känd för sin rättfärdighet, var den enda kvinnan som var fullt täckt! Ja, fullt täckt trots att hon flugit ut ur bussen... Alla hennes ben var krossade, men ingen av lemmarna var avslitna. Allâh skyddade henne från att blotta sin kropp inför andra. När shaykhen lade sin hand på henne för att kolla pulsen sade hon: ”Ittaqillâh [frukta Allâh] och ta bort din hand från min kropp.” Sobhân Allâh! Hon befinner sig i en oerhörd smärta, men vägrar ändå gå med på att någon man rör hennes kropp... Se vilken blygsamhet hon har! Hon sade att hon hellre skulle dö än att låta män lyfta upp henne och att hennes kropp då skulle synas för andra, särskilt när hennes man Abô Mohammad inte var med henne. Shaykhen chockades av att se en sådan from kvinna framför sig! Han kunde inte tro sina öron... Snart föll hon i koma. Ambulansen kom och tog henne till sjukhuset… När de anlände till sjukhuset började shaykhen påminna henne om Allâh. Hon bad dem vid Allâh att ringa Abô Mohammad och be honom komma till sjukhuset. Hon ville ge honom sina hälsningar och ta farväl. Hennes hjärta började slå snabbare och andningen försvagades. När hennes man kom var det första han sade: ”Var är den fromma? Var är den troende? Var är den som aldrig lämnar nattbönen?” Shaykhen började lugna honom, och sade att när mannen inträdde [rummet där Umm Mohammad låg] fick han skåda en av de mest rörande scener någonsin. Det han såg skulle få en hårdhjärtad person att gråta. Han gick in och sade "as-Salâmo ’alaykom" ("Frid vare med dig") till henne, och hon svarade. Hon bad honom komma allt närmare och närmare henne. Han höll om henne och tog henne närmare sig för att krama henne tätt. Det var en omfamning från en älskare till sin kära, och han sade: ”Åh Umm Mohammad, glada nyheter är för dig – du är i ett tillstånd av khayr (godhet).” Hon svarade genom att säga att hon inte är rädd för döden, men bad honom säga till barnen när de frågade om henne att hon väntar på dem i Paradiset. Hennes man lämnade henne för en liten stund och när han kom tillbaka bad hon honom förlåta henne. Hon sade att hon aldrig någonsin svikit honom eller gjort något som skulle ha gjort honom upprörd. Hon bad honom att inte vara upprörd över något eftersom hon var rädd att Allâh skulle vara arg på henne om han inte förlät henne. Sedan åkallade hon Allâh och sade: ”Åh Allâh, himlarnas Skapare, jag ber Dig, min Herre, att ge mig ett gott slut och att ta hand om mina barn. Vid Allâh, jag har ingenting mer dyrbart i Detta Liv än dem.” Hennes man kramade henne igen. Han började gråta och gråta. Han kramade henne en tredje gång och började gråta igen. Denna gången fick han alla runtomkring sig att gråta. Slutligen bad hon honom att ge barnen salâm från henne, och sedan sade hon att hon började se människor komma fram till henne. Hon bad honom låta henne avlägsnas. Hon började säga: ”Allâhomma ighfirlî wa irhamnî (åh Allâh, förlåt mig och var barmhärtig med mig)” tills hon dog med ”Lâ ilâha illâ Allâh” på läpparna.. Admin d
Posted on: Thu, 08 Aug 2013 21:44:33 +0000
Recently Viewed Topics
© 2015